BMC demodag på Sportson i Sundsvall

Igår var jag hos vår samarbetspartner Sportson och testade cykel och pratade cykel. Dom har börjat sälja BMC-hojar och hade en kickoff-uppstartsdag inför samarbetet med dem där man fick komma och testcykla flera olika modeller, dricka kaffe och käka våfflor. Blir knappast bättre va?

För min del blev det några varv uppe i skogen på en fulldämpad Agonist, (som vanligt är jag lite dåligt påläst om modellerna, nackdelen med att ha en materialare i huset)... Jag har nog insett under året att det inte vore så dumt att sitta på en fulldämpad på de flesta banorna. Jag har inte riktigt tekniken för att hänga med på hardtail när det blir för stökbökigt. Samtidigt får man ju lite mer vikt att trampa runt, Rockyn hemma är ju snuskigt lätt och fin, och långa sugande uppförsbackar är det inte mycket som slår den. Frågan är om man verkligen kan försvara det ekonomiskt att ha två guldklimpar hemma, och nått säger mig att en hardtail superduperhoj med S-ram inte är så jättelätt att sälja? Lyxproblem som tål att tänkas på... 

Snygga lätta Rocky-hojar... 

... eller en sån här goding?

Höstrusket

Sent omsider kommer en liten rapport från höstrusket. Vi drog iväg hela familjen upp till berget, mamma, pappa och svägerska Matilda skulle passa alla barn och agera hejaklack medan jag, Tomas och brorsan stod för underhållningen. 4 varv på en ca 4 km lång bana skulle avverkas, och eftersom jag själv varit med och markerat banan visste jag att det inte skulle bli en torr dag.

Tekniskt sätt innehöll den en del trixiga partier såsom en XC -bana bör, men inget som var sådär riktigt avskräckande ens för mig som inte är något tekniskt vidunder på hojen. Däremot fanns en hel del kortare branta backar som efter något varv skulle komma att ta ut sin rätt. Det blir ju lite annat att köra såna här banor, väldigt många korta pådrag och fartökningar uppför backar och mellan dom tekniska partierna och allt blir mer som ett brutalt intervallpass om man orkar och vill. För mig är det perfekt teknikträning att tävla sånt här, blir så lätt på träning att man drar ner på tempot när det blir mer tekniska stigar.

Nåväl, starten gick och det är ju bara att gasa från start. Hade 2-3 killar precis bakom mig efter ungefär halva varvet, men idag tänkte jag åtminstone försöka att vara kaxig så jag körde för att haka av dem. Och det gick, ut på andra varvet var jag ganska själv och så förblev det in i mål. Hade hyfsat ok ben men inte sådär superpigga. Var ganska rejält stum sista varvet och tog det nog lite lugnare när jag inte hade någon som jagade direkt. Höll ändå ihop det hyfsat när jag ser på varvtiderna, tappade lite för varje varv men inga jätteskillnader. Teknikmässigt körde jag ganska bra för att vara jag, men där finns det mycket att förbättra. Får fundera hur jag ska få in mer teknikträning i vardagen...

Vann bland damerna och tog mig fram hyfsat bland killarna också, slog åtminsone storebror med knappa 2 minuter och det känns godkänt!

På fredag rullar vi till Östersund för ännu mer XC, det blir skoj! Även om dessa lopp tekniskt är en mycket större utmaning för mig blir jag inte lika nervös, eftersom jag vet att jag inte är så bra så blir liksom själva tävlingsmomentet inte så viktigt och då känns det mer avslappnat.

Säsongen går mot sitt slut

Även denna helg är jag ute och far, just nu hos en god vän i Uppsala och om några timmar drar jag vidare mot Rånäs Slott för en tjejhelg med vännerna från Järvastaden. Riktigt lyxigt, inte många gånger jag vart på sån typ av weekend. Alltså ingen cykling denna helg hemma men har fått till några hyfsade pass i veckan, trots två dagar vab. Men helt klart svårare att få ihop träningen som jag vill nu när det ska kombineras med pluggande och vabbande och den naturliga jobbpendlingen är över. Går och hoppas att plugget någon gång ska bli mindre intensivt för fan vad krävande det har varit såhär långt in i utbildningen.

Annars börjar det väl kännas att säsongen går mot sitt slut. Ska köra två lopp till, XC bägge två. Jag är rätt kass på det men samtidigt är det grym teknikträning för mig dom annars helst ligger och pumpar puls i långa backar. Och det är oftast skitkul att köra XC! Även om jag är livrädd innan start. Först ut är hemmaracet Höstrusket på Södra Berget i Sundsvall, var där i veckan och kollade banan och kan konstatera att det blir en fin lerfest. Helgen efter är det SweCup avslutning i Östersund som vi siktat in oss på både jag och Tomas. Sen ska det bli fint att släppa lite på cyklingen någon vecka innan man borrar in sig i höstträningen på riktigt. Tänkte byta cykel mot löparskorna faktiskt en hel del i oktober, börjar funka någorlunda att springa kortare sträckor igen efter alla skador. 

Men nu - kompisfrukost 

Sen - afternoon Tea

Sen - spa

Sen - 5-rätters middag

Ja ni hör ju, jag lider inte idag

Höst

Tog en vilodag efter Bockstensturen, var ganska sliten och hade träningsvärk i rygg, rumpa och lår. Gick tarzanstig med barnen och dansade buggkurs istället (bar iof Sam halva Tarzanstigen som var ambitiöst tilltagen i längd så helt vila blev det inte- det blir det sällan med en 2-åring och en 4-åring... ) 

Men på måndagen cyklades det igen, vanlig lugn fin distanscykling och det kändes ungefär som vanligt. Sen har jag kört på med både backpass, intervallpass och till och med ett spinningpass har det blivit. Det har gått riktigt bra, persat i både tid uppför backen och i watt på trainern, den där tiomilaturen verkar ha gjort gott för kroppen. 

Dock har den här förkylningen inte riktigt släppt greppet men den tycks ha landat ordentligt i bihålorna, och det har jag lärt mig att jag kan inte riktigt dra likhetstecken mellan "riktig" förkylning och bihålekrånglet. Kan gå runt och känns mig sjuk flera veckor i rad, framförallt snorig, täppt och som med en tryckande känsla över 

ansiktet. Skillnaden är att det blir bättre när jag tränar. Det är som att det är enda gången jag får ventilera ur bihålorna och för en stund bli av med sjukkänslan. Men ofta är det svårt och veta vad som är vad, är jag sjuk eller inte? Och detta med trånga bihålorna är något jag lär få leva med och det gör mig mer mottaglig för virus, särskilt vinterhalvåret när det är mycket förkylningar i omlopp blir jag drabbad. För två år sedan opererade jag dem, och det blev viss förbättring men inte helt bra. 

Förra året hade jag 18 förkylningar mellan september-februari. Det var mer sjukdagar än friskdagar. Det var tufft både mentalt och att sedan fysiskt bygga upp kroppen igen, för tidigt i våras var det inte mycket med kondisen. Nu är september här igen. Jag har redan betat av en förkylning. Det är med en mycket försiktig hoppfullhet jag närmar mig denna vinter... för hoppet är väl det sista som överger en va? 

En förändring jag gjorde i våras var att jag slutade äta laktos, efter att ha hört och läst om andra som blivit kvitt sina bihålebesvär efter det. Och det blev ju bättre, men jag vet fortfarande inte om det beror på laktosen eller att det blev sommar? 

Här står jag gärna fler gånger - Bockstensturen 

Men hösten för inte bara ont med sig. Jag har alltid funnit något behagligt i att mörkret faller tidigare och löven med det, att luften blir kall och fuktig och lätt att andas. Man tänder upp inomhus och man får elda i braskaminen. Träningsmässigt finns det inte många fördelar, men allt är inte träning (faktiskt!). Kommer alltid se hösten som min årstid. 

Höstens första brasa. Fridas briljanta idé att grilla äpplen, faktiskt supergott.

I helgen har jag dragit till Nyköping för återträff med sjukgymnastgänget. 11 år sedan examen och ingen är en dag äldre, konstigt det där ;-) cykeln fick stanna hemma men löparskorna är med, ser fram en tur på Sörmlandsleden som passerar här förbi. Sen blir det kajak, kräftor och några bärs! 

Foto: rimby.se

Bockstensturen - racereport

Äntligen höll det hela vägen- idag knep jag en förstaplats i D30 och vad jag är ännu mer nöjd över, tredje bästa tiden totalt av tjejerna. 

Började med en kort resa från Göteborg, dit jag tagit tåget på fredagen till Tomas som redan var där på jobbkonferens. Snurrade runt lite i Varberg innan vi hittade parkering, som vanligt mycket folk när det vankas långloppscup. Hämtade nummerlappar och cyklade sen en kort bit längs banan och tillbaka innan det var dags att kliva in i startfållorna. Jag kom in absolut längst bak i min, men kände mig inte alltför stressad. Hade ju 10 mil på mig att avancera och ville inte hetsa iväg alltför hårt idag. 

Lite snygga foton innan start

Starten gick och jag kom ändå iväg bra. Tog det lugnt men gjorde många bra taktiska val och avancerade ganska fort i fältet. I nästan två mil gick det väldigt fort, det var platt och lättkört och i princip en enda stor klunga av hela fältet. Sen kom backarna, och dem var det gott om! I vanliga brukar jag försöka avancera i backar som oftast är min styrka, men med respekt för dagens distans låg jag kvar i positionen och försökte istället få lite återhämtning när farten gick ner. 

Efter de första lättåkta milen var det omväxlande grusvägar och singeltracks, några riktigt fina flowiga stigar bjöds vi på och ett och annat lerhål. Det var en av de enklare banorna tekniskt sett, det avgörande idag var backarna och distansen. Alltså en bana som passar mig bra. 

Runt 30 km körda passerade jag Monika Gradin från ck uni, och jag vet att hon är snabb så då blev jag lite orolig att det gick för fort och att det skulle betala sig. Försökte göra så lite dragjobb som möjligt efter den snabba öppningen, och det gick bra fram till att halva loppet var avklarat. Då började det gå riktigt långsamt i vissa partier och även om jag fortfarande var rädd att krafterna skulle sina fick jag försöka gå upp och höja farten ibland. Ungefär här fick jag min första och egentligen enda svacka. Med 4 mil kvar kom krafterna tillbaka och efter det rullade 5-kilometersmarkeringarna förbi ganska fort tyckte jag. Tänkte att kände jag mig stark med 15km kvar skulle jag köra hårt in i mål, men redan när det återstod 20 började det gå riktigt långsamt i gruppen igen. Ingen tycktes intresserade av att dra och vi var en för stor grupp där många nu var rejält trötta för att få till någon bra klungkörning. Jag började bli rädd att bli ikappkörd av tjejerna bakom så jag gick fram och drog i nästan en mil. 

Sen var det ju bara en mil kvar, jag hade ännu en hel del tryck kvar i benen och det ända jag oroade mig för nu var att få punka. Men den här gången var punkaguden på min sida och jag kunna rulla in i mål som tredje tjej, ca 10 min efter Åsa och Nellie. 

Mot mål!

Totalt 99a i mål - dom 100 första får guldmedalj 🏅

Tomas mötte upp mig i målfållan, även han hade haft en bra dag i sadeln och efter en titt på resultatlistan så vi att vi bägge skulle få kliva upp på pallen - en förstaplats i D30 för mig och en andraplats i H30 för Tomas! 

Bra dag!

Nu sitter vi i bilen hem. 80 mil bakom ratten, en nätt liten resa. Men så värt det! 

Bockstensturen

Sitter på stationen i Gävle med en kopp pressbyråkaffe och skrivandes på en labbrapport i väntan på nästa tåg. Pausar för ett litet blogginlägg.

På väg till Göteborg nu för övernattning där och fortsatt resa till Varberg i morgon bitti. Bockstensturen, 10 mil MTB. Det kommer kännas. Det ska kännas. Efter en svajig vecka utan en endaste cykelminut och med sviktande hälsostatus vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig. Fortfarande överstiger slemproduktionen det normala och bihålorna gnäller i vanlig ordning, men jag känner ändå att jag är frisk nog att köra. Ibland kan ju en sån här ofrivillig viloperiod göra gott, men jag hade nog gärna sett att jag fått åtminstone 2-3 pass i benen innan jag står på startlinjen. Kommer fram runt 17.30 ikväll så kanske blir det en liten runda efter middagen...

Träningen efter Engelbrektsturen har ju annars flutit på riktigt bra, tiden räckte väl inte till för att komma i riktig toppform men nog var den på uppstigande alltid. Så jag känner att jag gjort det jag kan, och det gör det nästan ännu lite surare att den här förkylningen dök upp nu. Men ändå, just nu är jag mest glad över att kunna köra överhuvudtaget! Och oavsett är det kul att komma ut på tävlingsarenan för en helg, barnfri till på köpet (tack mormor och morfar).

Finns det något tryck i benen i morgon tro?