Winterrun

Så har man gjort ännu ett lopp, Winterrun som avgjordes i mörkret på Djurgården med start och mål inne på Skansen. Hade lite svårt att tagga upp ordentligt, tycker det blir lite avslaget när man åker in ensam, springer, åker hem. Kul, absolut, men man saknar någon att snacka upp sig med. Nåja, kl 17 gick starten och fort som tusan bar det av i en rätt rejält utförslöpa. Försökte räkna ihop hur många hästsvansar jag såg guppandes framför mig och fick det till 8 stycken. Topp 10, gott nog. En visade sig dessutom tillhöra en kille. Insåg rätt fort att det skulle bli en jobbig kväll, ovan som jag är med tempolöpning, och mycket riktigt befann jag mig i en svacka redan innan varvningen vid 5k. Dock hade jag vid det laget plockat några placeringar och jag var rätt osugen att släppa förbi mig dem igen så det var inte mycket annat att göra än att fortsätta försöka hålla tempot. Efter ca 6k fick jag häng på en perfekt rygg och jag kunde sluta tänka, skönt. Bara följa, hack i häl hängde jag som en igel på grabben, kopplade bort allt annat bara fokuserade på ryggtavlan framför mig. Konstigt att det har sådan mental effekt det där... Men för mig funkar det. Om det är en hyfsad snygg baksida har jag dock märkt, det får inte vara något som jag stör mig på. Typ något fånigt tryck på tröjan, ett fult löpsteg eller en osmickrande rumpa, då går det inte. Då måste jag förbi. Men igår var det alltså en helt ok baksida som fick dra mig till det var ungefär 1,5k kvar, då lade baksidan in en långspurt och jag fick vackert se mig avhängd. Men då fick jag själv dra två grabbar uppför loppets längsta backe, och sånt är ju alltid smickrande. Då kan man inte sakta ner, nej, då gäller det att hålla stilen hela vägen. Igår ledde det till en 6e plats på tiden 42,49 vilket var 1,16 efter segrarinnan. Jag är jättenöjd, det var ungefär som jag hoppades på men alltid skönt när kvittot kommer. 

Nu är det bara att fortsätta framåt, får lite hjälp med träningsupplägg nu och efter vad jag ser blir det en viss ökning av träningsdosen framöver. Ska bli kul att se vad det ger! 

Annars är det rätt lugna dagar, stora lillskrutten är lite febrig och ligger helst i soffan medan lilla lillskrutten har lärt sig krypa och är för tillfället rätt nöjd med att utforska rummen på egen hand. Så vill man sätta sig att trampa någon timme på trainern går det alldeles fint 

En glad krypare och en glad cyklare

 ...och en trött liten sjukling... 

En korvgrillningsutflykt hann vi dock göra innan Frida blev feberhängig

Och just det, jag fyllde ju år i fredags! Räkor och vin var det beställt, och den mest lysande (haha) presenten fick jag av min kära sambo som uppmärksammat min klagan på en alltför värdelös pannlampa. Nu kommer det lysa i Ursviksskogen! 

Vasaloppshets i Högbo

Jag är i Högbo. I fredags när Tomas kom hem från jobbet lastade jag bilen med skidor och drog iväg, ensam. Jag har sett fram emot den här helgen hela hösten, bara rå mig själv i två dagar. 

Jag åker skidor, läser böcker och käkar pastiller från Mackmyra. Grymt goda gratisprover från Brukshotellet. Jag försöker isolera mig från övriga gäster så mycket jag bara kan, känner inte för att vara det minsta social. 

Får man bjuda på en whiskypastill?

Det är fint här i Högbo, flacka dagspår upp till 15k och ett kuperat elljusspår på 7,5 och så lite allt möjligt där emellan. En del folk givetvis men inte alls så det känns trångt, i allafall inte om man kör skate. Igår kväll hann jag med ett sent pass och idag har det blivit tre stycken. Inga toklånga, totalt idag tror jag det blev drygt 45k. Men det räcker fint, har ju knappt åkt skidor den här vintern så nog känns det i kroppen ändå! 

Dags att komma ut från toaletten nu. Pluggat in hörlurar i öronen så jag ska slippa snacka

Alla som ändå lyckas prata mig trots min avvisande attityd till kontakt tar för givet att jag ska åka Vasaloppet. Vad är det med folk och Vasaloppet?! Så häftigt är det då inte. Platt, trångt och dyrt. Nä tack, om jag skulle få för mig att åka något lopp finns det då långt roligare alternativ. 

Tänkte skriva att jag saknar mina små tokungar men jag kom på att jag faktiskt inte gör det. Jag vet att dom har det alldeles utmärkt hemma med Tomas och jag njuter så oerhört av att åka skidor, duscha länge, se på vinterstudion ostört, äta vad jag vill när jag vill, läsa böcker och sova! Med det sagt är jag glad att helgen blott är två dagar lång, för satan vad tråkigt det vore att alltid ha det såhär! 

Tillbaka i rätt element

Var ute och sprang med Sam i vagnen idag medan Frida var på dagis, och så himla mysigt det var! Har inte sprungit med vagnen sen innan Lucia, har varit bortskämd med barnvakter hela julen och nu senaste tiden har jag som sagt bara stått och dumsprungit på löpband. Det är något speciellt att ha med mig barnen när jag är ute och springer, det känns så komplett på något vis. Han har det bra, jag har det bra. Och inte gjorde det saken värre att solen tittade fram genom trädkvistarna heller!

Jag och min trogne supporter

Jag är en idiot som stått och nött band i två veckor...

Idag blev det ca 20 min mjukjogg som uppvärmning och sen 8 backintervaller, gissar ett en intervall tog drygt en minut. Det tar på med vagnen som extra motstånd! 

Ev blir det ett distanspass i morgon med, sen väntar en helg med skidåkning i Högbo. Det blir grymt, har aldrig vart där men enligt hemsidan finns det uppkörda spår så det räcker till för både skate och klassiskt. Dessutom åker jag dit ensam. Jepp, helt själv, solo, inga barn, ingen alls, bara jag och skidorna. Älskade ungar till trots, det ska bli grymt skönt!

Löpband och vinterkyla

Nytt år och kylan har kommit till Stockholm! Med gymmet runt knuten har det blivit pinsamt mycket löpbandsharvande senaste tiden. Jag liksom inte pallar att frysa och tjorva på med lagar på lager när jag kan ta på mig shorts och linne och knata ner på gymmet.... Men visst, det är inte samma sak, det blir mer som pass att bocka av. Några av de finaste löpupplevelserna har väl kommit just under de där kalla vinterpassen, ensam i en skog med snötyngda grenar. Så långt från gymmets löpband man kan komma. Jag måste nog ut igen, såhär kan jag ju inte hålla på.

Men bortsett från den bristande karaktären som för mig inom de isolerade väggarna så går det rätt bra! Inget mirakulöst, men det går framåt och det flyter på. Har sedan någon vecka ett program som jag följer så nu slipper jag tänka också, perfekt. Kör tre löppass i veckan, två distans, ibland med inslag av lite mer tempo, och ett långpass på 17-18k. Utöver det kör jag på crosstrainer eller cykeltrainer 2-3 ggr/vecka och ibland lyfter jag en vikt. När jag står på crosstrainern knarkar jag youtube-klipp på bergslöpning så jag börjar bli rätt sugen att tävla lite. Och snart är det dags, dock långt ifrån de berg jag vill bestiga, men likväl ett race att ge järnet på! Winterrun  är det som går av stapeln den 30/1 med start och mål inne på Skansen och utan höjdmeter att tala om, inte en bana för mig med andra ord. Men skoj ska det bli ändå. Distansen är 10k och jag hoppas väl göra under 45 minuter. 

I övrigt handlar dagarna om barn, barn och barn. Fattar inte hur de kan uppta sådan stor del av hjärnan! Dom små skitungarna. Sam håller som bäst på att lära sig krypa och idag har vi blottat en liten tand, satan att han är så stor redan vår lilla kramkille. Storasyster härjar som vanligt och jag blir helt galen på henne samtidigt som hon är störtskön mellan alla hyss och vredesutbrott. 

Som vanligt dåligt med foton, men det är ju så kallt att fota ute och ta selfies på gymmet gör jag bara inte så länge det är fler än jag där...