tisdag 22 september 2015

Nu börjar resan tillbaka!

Sen operationen förra torsdagen har jag inte varit det minsta sugen att träna. Först rann blod och var ur snoken så jag hade fullt upp att byta bomullstussar, sen kom huvudvärken från helvetet och gjorde livet lite småjobbigt 3-4 dagar. Efter det har allt stadigt gått åt rätt håll men känslan har vart att det är läge att ta det lugnt. Som att all energi gått till återhämtning och läkning. 

Men ikväll blev det ett första pass nere på gymmet. Var nästan på väg att kliva upp på den utomordentligt urtrista crosstrainern när jag kom på - varför inte ta löpbandet istället? Nu är det ju intensiteten jag ska hålla nere, inte foten eller bäckenet jag ska ta hänsyn till. De hoppas jag är bra nu efter all löpvila. Och satan vad gott det var att bara få jogga i 5.50-fart i 20 minuter! Vilken balsam för själen. Och när jag stod där och trippade fram på bandet kände jag att nu jävlar börjar vägen tillbaka på riktigt! På dagen har det gått 3 månader sen Sam föddes och kroppen känns helt redo för att trappa upp löpningen. Operationen är gjord och snart ska förhoppningsvis resultatet från den börja på att visa sig. 

En lite diffus plan är att bara köra rätt lugnt och på känsla 2-3 veckor, men sen en stadig upptrappning av framförallt mängden. Förhoppningarna är såklart att löpningen ska kunna stå för huvuddelen av träningen så jag kan köra en del av passen med Sam i vagnen. Annars blir det svårt att få ihop pusslet, just nu är Frida i en rätt påfrestande mammaperiod då bara jag får lägga henne och det sker dessutom allt senare, sällan sover hon innan klockan åtta. Och med 3-4 matningar + några Fridautbrott varje natt är jag inte sugen på några sena kvällspass för tillfället... 

Nu kör vi, nu börjar resan tillbaka på riktigt! 

måndag 14 september 2015

Operation!

Så var det gjort, operation check! Ca 1 timme tog det och vaknade upp ur narkosen som efter en lång, ostörd sömn med vackra drömmar. Det här var ju toppen, tänkte jag. Inte hade jag ont heller. Låg och slappade en stund i en fåtölj, sen knatade jag ner på Fältöversten och uträttade lite ärenden innan jag landade på Thelins med en kopp kaffe, en macka och en bok. Fick ju ändå inte amma på en tid efter narkosen så varför inte passa på att ta det lite lugnt? Hemma med barnen fanns både Tomas och farmor så dom hade det nog väldigt bra. Och nog var det bra att jag tog de där timmarna och vilade, för jävlar vad jobbigt det blev när bedövningen släppte! Kommande natt var inte rolig, blödde igenom förbandet hela tiden och ont som in i helvete. 

Något bättre kommande dag, men sen kom huvudvärken. Fy, nu kan jag föreställa mig hur det måste vara att ha riktig migrän. För att inte tala om migrän med två småbarn hemma... Nu har det gått några dar till, fortfarande håller huvudvärken i sig men nu börjar jag ana ljuset i tunneln. 

Hoppas det här blir vändningen nu. Att jag under nästa vecka kan få börja springa lite, och sen bara trappa upp utan en massa bakslag. Så enkelt livet skulle bli om jag bara fick springa! Stoppa Sam i vagnen och dra av en repa på dagtid istället för att harva runt med rullskidor på kvällarna och tajma gymträning med barnläggning. Åh vad jag hoppas!! 

Nyopererad! 

onsdag 9 september 2015

Operation!

I morgon är det dags. Efter nästan 1,5 års problem med bihålorna ska vi nu se vad en operation kan göra. Har iof inte haft någon infektion nu på länge, men likväl täppthet och förkylningskänsla som dessutom åter blivit mer påtaglig senaste veckorna. 

Förutom det, var ute med mammorna och sprang backe med barnvagnen idag. Kändes hyfsat ok men lik förbannat ligger jag nu med lite värk från symfysfogen.. Kanske lägligt med operation, blir minst en vecka vila efteråt. Så får resten av kroppen lite tid också. 

Hörs på andra sidan! 

söndag 6 september 2015

Träningshelgen som regnade bort

Någon gång i somras bestämde vi ihop med vår kompis Mattias att vi skulle köra en Träningshelg i Hallsberg hos hans föräldrar nu i höst. Vi tajmade in släktens årliga svampplockarhelg och räknade på så vis få maten utomordentligt serverad av föräldrar, systrar och mostrar. Vi blev inte ett dugg besviken på den fronten, men kan nu i bilen på väg hem sig konstatera att så himla mycket till träning blev det inte. 

Anlände fredag em till detta slott till boende, helt galet när man precis suktat efter radhus i 7 miljonersklassen. Installerade oss i "vår" stuga och sen drog Tomas iväg med cykeln innan mörkret började påminna om den antågande hösten. Under tiden hann Mattias med dotter komma fram och när Tomas duschat av sig drog vi iväg till löparspåren. 4,9km superfin terränglöpning blev det, första passet sedan jag fick ont i bäckenfogarna. Det gick rätt bra, hade inte ont under passet och det kändes ok även dagen efter. Dock kände jag av vristen lite, lite grann.. Kan ju inte vara helt bra! Blev en toksen middag med sjukt goda kräftor från Varberg någonstans. Och för en gångs skull fick vi sitta lugnt och njuta av maten då vår illbatting till dotter redan sov sött! 

Så långt allt väl! Sen under natten får Tomas någon slags släng av influensa, svettig, lätt febrig och huvudvärk. Ingen mer träning för hans del. Själv avverkar jag ett hyfsat cykelpass runt på grusvägarna innan regnet från helvetet brakar loss. Klämmer ändå av typ 30 min löpning innan maten, med gårdagens middag i färskt minne vill man göra lite plats för kvällens gästabud! Efter maten blir det lite MTB på tv och sen tidig kväll. Vad vi sen inte vet är att medan vi sussar i vår stuga ägnar resten av sällskapet sig åt att rädda källaren från översvämning så gott det nu går under ett skyfall som slutligen resulterar i över 100mm nederbörd! Dagen efter är Mattias så mör i ryggen efter allt vattenskyfflande så dagens planerade rullskidor och cykelpass blir till lek med barnen och soffmys. Tomas är fortfarande lätt febrig och själv lyckas jag åstadkomma ett på sin höjd halvhjärtat cykelpass i regnrusk med stelfrusna fingrar. 

Nä, mycket till Träningshelg blev det inte, men god mat och gott sällskap är inte så fel det heller. Nu drar det ihop sig för operation av bihålorna, på torsdag är det äntligen dags. Tanken är att träna så mycket jag kan fram tills dess för sen blir det lugnt 1-2 veckor. Men motivation lyser med sin frånvaro, barnen tycks ha lagt beslag på all tankeverksamhet för tillfället.  Och inte har jag lyckats ta några bilder från helgen heller, så det får allt bli ett bildlöst inlägg. Ska bättra mig med fotandet, men jag har så sällan telefon på mig!