Mycket löpning nu

God morgon!

Eller nja, kanske inte jättegod, liten sovsvacka hos den yngste familjemedlemmen gör dagarna liiite tröttare för de äldre  =/  (men nu går det minsann bra att sova, när morgonpigga mamma absolut inte kan somna om... skruttunge)

Sömnbrist eller ej, jag har är lite sugen att testa kroppen med sådär halvhård löpning flera dagar i rad och se vad som händer. Hmm, nu lät det som jag hade en bra tanke med det, men det har jag inte. Det bara passar sig med löpträning och jag orkar inte hålla på att greja med alternativträning. Jag orkar faktiskt inte tänka överhuvudtaget och då är det enklast att bara ge sig ut och kuta. Koppla in autopiloten.

Började igår med 6 km snabbdistans som gick i lite snabbare än 4-minuterstempo (ok, 3:59...). Idag blir det Högdalstoppen med barnvagn, Frida ska bara vakna och få lite gröt så hon orkar hänga med. I morgon kör vi tempo igen, passar på att köra löpband tidigt på morgonen när gymmet är relativt tomt på folk. Tror jag ska våga mig på några tusingar... Sen på söndag blir det långpass.

Undrar om jag lyckas springa fler minuter än jag sover?

Vanlig simpel distans

Igår bestämde jag mig för att idag springa ett helt vanligt distanspass med vagnen. Inga intervaller, inga backar, inga krav på vare sig tid eller distans. Helt ångestfritt med andra ord och väldigt skönt! Så när skruttan började klia sig i ögonen satte jag ner henne i vagnen och drog iväg på cykelbanan längs Örbyleden. Sprang bort mot Älvsjö och så Magelungsvägen tillbaka, försökte hålla lite tryck i benen men mest skönlöpning.

Slog mig att jag nästan aldrig springer såna här pass! Ni som hängt med ett tag vet att jag har 3 pass som jag vill köra varje vecka, varav 2 är kvalitétspass med fokus på snabbhet och så ett långpass. Sen har jag kommit på mig själv med att planera in ett mer specifikt backpass också och då är vi plötsligt uppe i 4 löppass. Mer än så springer jag inte. Alltså finns det inte utrymme för sån här "barautochspringlöpning". Lite synd, dom är sköna. Men en vacker dag kanske kroppen klarar mer utan att protestera, då ska jag njuta av vanlig hederlig enkel distanslöpning! Kan nog bli mer sånt nu också när vi drar till andra sidan jorden om knappt en månad, har en känsla av att det kommer att springas rätt mycket där. Har hört att Nya Zeeland har lite fin natur att bjuda på ;-)

Lyssnade förresten på Kitty Jutbrinks podcast Poddy-Lo under rundan, avsnitt 13 & 14 som handlar om hur man förmedlar en sund syn på kropp och mat till sina barn. Inte helt lätt med de skönhetsideal vi prackas på hela tiden. Kan rekommenderas för småbarnsföräldrar.  

Sköna vilodag

Det bästa med att träna hårt är att det är så jäkla skönt att vila. Att vakna efter flera intensiva dagar och ha en träningsfri dag framför sig... ahhhh!

Igår var jag och Frida på farsta IP och körde 400-ingar igen, 8 stycken den här gången och dom gick på typ 1:21 allihopa, helt ok. Har funderat lite över mitt upplägg.. jag gör ju lite tvärtom de flesta andra, under hösten lägger jag mycket fokus på snabbhet och sen under våren, ju närmre tävlingssäsongen jag kommer, så ökar jag distansen. Alltså, jag vill ju bli snabbare! Då måste jag ju träna snabbhet i god tid och sen köra mer och mer tävlingslikt när de stora loppen närmar sig, i mitt fall då öka distanserna och förhoppningsvis tar jag med mig den förbättrade snabbheten även under längre sträckor. Hade målet varit att bli mer uthållig hade jag kört mer långpass och sånt under hösten. Tänker jag helt fel?

Idag är det i allafall vilodag, hur mycket vila det nu blir med hela mammagruppen på besök med sina kottar, 7 Stycken tror jag vi blir i vår lilla lya! Kaffebryggaren är laddad och alla diverse babysitters, filtar, hoppgunga, hokuspokusstol, babygym och leksaker är framtagna =)

Podcastlöpning

Det ska inte vara 5 grader varmt i januari. Det ska inte var barmark. Men om gårdagens 2-timmarspass på rullskidor var ren misär så bjöd dagens morgonlöpning åtminstone på lite ljusglimtar

Utsikt från Högdalsbacken

Eftersom Tomas valde att jobba idag istället för i fredags fick Frida följa med på turen

Riktigt skönt att springa upp och ner för backen idag. 6 vändor blev det till lyssnandet av Husky, en grym podcast som inte direkt minskar suget efter fjällen, alperna, vintern och dårskap i allmänhet. Rekommenderas. Lyssnar ofta på olika podcasts när jag är ute, skön avkoppling och kommer man in i lyssnandet kan en halvtimme lätt passera nästan obemärkt. Det är så jag håller lite koll på hur långa pass jag kör också eftersom jag sällan har klocka. Ett Husky-avsnitt = 50-60 minuter. Ett sommarprat = ca 60 min. Ett Poddylo-avsnitt = 35-40 min. Idag blev dett ett Husky + ett Poddylo = 90 minuter. Tog ca 15 min ytterligare att komma hem så det blev ett rejält pass (med detta sagt kan man säga att ni inte ska ta för allvarligt på mina tidangivelser på Funbeat ;-).

För övrigt är det bara 1 månad kvar tills vi drar till Nya Zeeland, tjohooo! Nån som vart där? Kom gärna med tips! Vi har liksom 3 månader(!) på oss.... =) 

En bit in på nya året

Inte mycket skrivet här nu.. har inte haft skrivmotivation. Men vi är tillbaka i Stockholm och har ägnat två dagar åt ommöblering, nu for TV:n in i vardagsrummet och ett lekrum är skapat! Lekrum för både barn och vuxna =)

Våra nya fina cyklar!

Nyåret firades in i Ljustorp som bjöd på isbeläggning av byns alla gator och plockepinn i skogarna. Jag och Tomas räknade hur många träd vi fick hoppa över på nyårsdagens långpass och kom till 75 stycken på en sträcka som är ca 3 km... hinderlöpning unplugged!

Igår var jag tillbaka på gymmets löpband, svårt att få till bra snabbpass när underlaget är som det är ute. Nu blev det 8 x 500m i 3.30-tempo. Gillar det passet, snabbt och effektivt. 3.30 är ett tempo som för mig är satans fort men det funkar såpass korta intervaller, de är liksom slut innan det blir överjävligt. Idag blev det inte lika skoj, körde roddmaskin 7 x 3 min. Enda anledningen till att jag kör roddmaskinen är att jag uppskattar alla andra pass 100 gånger mer efteråt =)

Men nu ska jag sova! I morgon blir det rullisar tror jag. I januari....

Gott nytt år!

Frida i partystassen

Utflykt till Burtjärn med kusin Ida

Äntligen Gesunda!

En veckas julledighet på Sollerön. En vecka i en stuga med TV och mat som främsta underhållning. Lugnt och skönt, avkopplande och mysigt. Men utan minst ett pass om dagen kryper man på väggarna eller hamnar i lätt soffdepression, vilket innebär högriskläge  med tanke på att underlaget gör det lite tungt att åka skidor, rullskidor skulle bara kännas alltför mycket misär och hojen står hemma med dubbade däck. Mycket löpning med andra ord… ett ont knä, lite känning i en höft, stramar i baksidan… man borde kanske… fast om jag springer i backen då, det är väl mer styrka än löpning? Eller bara ett kort pass? Jättekort men fort? Det sliter väl inte så mycket? Fan, egentligen skulle man nog behöva ta en… nä, det går inte, då blir det garanterat stugkoma! Jag gör som vanligt, stoppar huvudet i sanden och gasar. Vem sa att man lär av sina misstag?

Idag valde jag att inte lyssna på kroppen på Gesundaberget J 

Trots tre år tillsammans med Tomas har jag på nått märkligt vis lyckats att inte tagit mig upp på toppen tidigare, men nu var det dags! Med icebugsen på fötterna drog vi iväg, Frida lämnade vi snattrandes i vagnen med farmor och farfar. Ca 3 km transportlöpning till bergets fot, sen började klättringen. Från starten nere vid Siljan skulle ca 350 höjdmeter avverkas, här snackar vi några dimensioner upp från Högdalstoppen därhemma. Slut på snacket, blicken i marken och börja tugga höjdmetrar. Långt från stugvärme och brasmys halkade vi oss sakta upp mot den stängda toppstugan. Vet inte hur det var med Tomas men i alla fall jag hade lätt blodsmak i munnen när jag kom upp (han lät rätt ansträngd han med, även om han lade in ett ryck sista metrarna innan toppen…)   

Topprycket!

Inget fel på utsikten från Gesundaberget

...fånigt men va fan, man måste ju få göra sig lite till ;-)

Vi simulerade två downhillcyklar ner och gick loss ordentligt i de doserade kurvorna och dropsen, sjukt kul. Sen sprang (gick) vi upp igen, den här gången obanat i svarta pisten och jag skulle vilja se den fan som lyckas springa upp där.. vi gjorde det inte. Men upp kom vi och sen utför igen, den här gången valde vi kortaste vägen och jag fick åter igen äta upp mina principer och tacka för dubbarna under fötterna. 

Så skoj det var.. om vi någon gång, vilket jag betvivlar, skulle behöva gå i parterapi - då tar vi bara en tur upp på berget! 

Kort rapport från Dalarna

I torsdags packade vi in oss i Forden och åkte till svärföräldrarnas stuga på Sollerön utanför Mora. Ingen snö här heller men ett stackars konstsnöspår på 2 km finns det vid skidstadion här i Mora, så dit for vi igår och harvade några varv medan farfar promenerade med Frida i vagnen. Barnvakt är en lyx vi inte direkt är bortskämda med i Stockholm! Det utnyttjade vi igen efter middagen då jag och Tomas tog vår första löprunda tillsammans sedan skruttan föddes, riktigt nice trots mörker och dubbar klapprande mot istäckta gator. Blott en halvtimme blev det men med rätt bra tryck i benen.

Idag blir det löpning på Gesundaberget, garanterat fritt från skidåkare...

My