Spa, kaffe och sugrör

Jag får väl börja göra som andra och fota vad jag äter och dricker istället för svettiga selfies från bergstoppar.

 "Jag är inte bitter..."

idag lyxade jag ändå till det med ett spabesök efter lunch. Kom på att jag inte duschat på aslänge. När ska man duscha när man inte tränar? Frida badar typ 1-2 gånger i veckan, och luktar ändå ljuvligt. Men något säger mig att jag bör blöta ner mig oftare än så.. Nåja, nu är jag ren och urlakad som en disktrasa. Hoppas baciluskerna rök av fislukten, det ska ju visst vara helande det här vattnet. 

Sitter nu och dricker kaffe och väntar på att gå och möta upp Tomas och Frida för lite marknad och förhoppningsvis middag. Av ren reflex tog jag en bunt färgglada sugrör åt Frida att leka med när jag beställde kaffet, först efteråt kom jag på att hon inte är här ;-) så nu sitter jag här som ett pucko med 10 rosa sugrör och en kopp kaffe. 

En dålig dag

Jag har verkligen försökt att hålla humöret uppe de här satans förkylningsdagarna och istället njuta lite av att ta det lugnt. Men nu börjar det bli svårt. Oklart om det är endorfinabstinens eller åsynen av skogen utanför fönstret som ställer till det, men idag är jag inte på topp. Dagarna går ju, snart drar vi vidare och jag missar hela Rotorua som jag ändå lite särskilt sett fram emot hela resan! Ja, jag tycker synd om mig själv. Ocharmigt. Det som gör det ännu mer ocharmigt är att jag blir så avundsjuk på Tomas  =/  Inte så att jag missunnar honom upplevelserna, men jag påminns ju hela tiden om vad jag missar. Min lilla utflykt till affären känns rätt trist när han kommer hem efter 4 timmar cykling. Och förutom den egoistiskt avundsjuka känslan så är det tråkigt också att inte dela upplevelserna, vi kan liksom inte snacka MTB-tracks till middagen…

Han är förresten klok ibland min sambo. Jag beklagade mig (igen) över att allt känns så tråkigt när jag inte får träna, att jag blir lite orolig över att träningen är så viktig för mig. Jag vill ju att andra saker ska ha lika stor betydelse också. Men han vände på det och sa, vilken tur jag har som hittat något jag tycker så mycket om och som gör mig så glad, och som jag dessutom får göra nästan varje dag. Tja, det är ju ett roligare sätt att se på det =) Att vara ute och springa och cykla i skogen är viktigt för mig, jag behöver ju inte minska betydelsen av det för att ändå lyfta andra saker som betyder mycket.

Bla bla, äh fan, jag vill faktiskt bara att dagarna ska gå nu så jag blir frisk. Orkar inte heller hitta på en massa andra sjukvänliga aktiviteter, är inte ett dugg sugen att gå på typ museum och shopping tillåter vare sig ekonomin eller väskutrymmet. Känns nog lite att vi vart på resa länge nu också, jag är lite trött. Det är ju rätt sopigt att gå runt och vara sur när vi haft det så himla bra och fortfarande har mycket framför oss de sista två veckorna, men jag kan ju inte låtsas vara glad bara för att.

Jag har en dålig dag. Shit happens.  

Efter regn kommer.. mer regn

Vilket dygn! Börjar med värsta åskvädret i går kväll, om det regnar katter och hundar i Storbritannien så snackar vi kossor och får här. För varje åskknall gick dessutom larmet på grannens bil så det blev riktigt effektfullt! Precis sövda av smattret mot rutan blir vi väckta igen av våldsamma knackningar på dörren, det är ägaren av motellet som säger att vi måste hoppa in i bilen för det är någon damm som brustit och risk för översvämning. Ute är redan halva gårdsplanen under vatten! Snabba ryck, packa ihop det viktigaste, plocka upp en yrvaken unge och in i bilen. Jaha, nu då? Vi bestämmer oss för att köra en sväng så Frida får somna om, så vi cirkulerar runt lite i stan och inser att typ alla gator är avstängda pga översvämning. Åker en sväng utanför stan och sen tillbaka till Motellet och kollar läget. Nu har vattnet börja sjunka undan, risken att vi vaknar med blöta fötter anses så liten så vi bestämmer oss för krypa till kojs igen. Ligger och lyssnar till ovädret utanför ett bra tag innan sömnen tar över.

Inte alltför många timmar senare är det dags att kliva upp igen, Tomas ska ju springa halvmarathon och starten går redan kl 8. Vädret har lugnat sig, vi packar in oss i bilen igen och rullar de ca 7 km bort till startområdet. Här och där syns spår efter nattens oväder men inget som hindrar att ta oss fram och på plats ser det ut som förberedelserna är i full gång. Så gissa om vi blir besvikna när vi får höra att det är inställt! Va fan, Tomas skulle ju persa och jag och Frida har tränat hejaramsor hela veckan! Suck, inte mycket mer att göra än att åka hem igen. Bara 5 minuter senare öppnar sig himlen igen och nu, över en timme senare, forsar det fortfarande ner. Brandkåren åkte just förbi och jag gissar att inte alla gator är helt torra.. 

Ett spännande dygn med andra ord. 

Själv är jag sjuk. Vaknade natten till igår med tistlar i halsen. Har känt i över en vecka att något varit på gång och dessutom har Frida vart lite snuvig nyligen. Men jag vet inte, det gör faktiskt inte så mycket. Borde hinna bli helt frisk till maran som är om 2 veckor och den mesta träningen är redan gjord. Hinner jag bara köra några pass innan och känna att kroppen är med i matchen så känns det lugnt. Så jag tar det lugnt, läser bok, ser på film och myser med Frida. En liten promenad och kaffe på stan blir det nog senare också, måste ju hitta wi-fi och publicera det här inlägget! 

Tävlingspepp!

Känner att det är dags att börja peppa upp inför T42 Marathon som jag ska springa om drygt 2 veckor, den 3 maj går starten. En bergsmara som trots fler höjdmeter utför än uppför har en rätt utmanande banprofil. Förra året var damernas segertid en bit över 4 timmar, kommer inte ihåg exakt, och herrarnas var en bit under 3 timmar. Väldigt stor skillnad med andra ord! Antingen var det en grym grabb eller sopiga tjejer….

Vad har jag för mål?? Känns helt omöjligt att sätta ett tidsmål på en helt okänd bana, och placeringsmål är alltid lika svårt… det beror ju mer på vilka andra som startar än på min egna prestation. Så jag vet faktiskt inte om jag ens kommer att ha en konkret målsättning. Men helt klart att jag vill göra ett riktigt bra lopp. Jag har nästan haft en optimal uppladdning med de här månaderna på resande fot och med åtskilliga berg bestigna. Långpasset igår gav också rätt fint besked, 26 ganska kuperade kilometrar (typ Lidingöloppsterräng) i med ett snitt på 4.54/km blev facit och det är jag nöjd med. Lite formtoppning på det så! Enda problemet blir väl dock just det, att hålla nere lite på träningsmängden nu den sista tiden… vi ska bo på typ de bästa platserna för just det – löpning.

Några små orosmoln finns dock. Ett är vädret. Senaste veckan har det växlat mellan spöregn och hällregn och det ser inte såååå mycket bättre ut kommande vecka. Jag är lite klen när det kommer till kyla och över 4 timmar i bergen i regn och blåst är inget jag hoppas på… Det andra orosmolnet är sömnen. Var och varannan natt sover jag asdåligt, fortfarande blir jag väckt mellan 3-5 gånger av lillskruttan och alltför ofta har jag grymt svårt att somna om (den där natten hon sov över 8 timmar som jag skrev om tidigare var en engångsföreteelse… ).  Visst, det funkar att träna även efter några sådana nätter men blir det många i rad så är man liksom inte på topp. Men det är dumt att oror sig i förväg över sånt jag inte kan råda över och som dessutom inte alls behöver hända! Jag börjar bli grymt peppad på det här loppet och ser verkligen fram emot att ställa mig på startlinjen =)

Men först är det Tomas tur, i övermorgon springer han en halvmara utanför Whakatane dit anlände idag. Banan är platt, formen är god och ett pers ska jagas. Tyvärr verkar som sagt vädret inte vara på deltagarnas sida, förutom att regnat stått som spön i backen har det blåst typ storm hela dagen. Kan bara hoppas det lugnar sig tills på lördag. Banan går dessutom helt oskyddad längs med kusten så någon form av vindskydd är bara att drömma om.

Vulkaner och träningstankar

Lite taskig nätuppkoppling så det blir lite glesare mellan inläggen. Inte riktigt läge att blogga när vi står med varsin telefon och bebis på magen i duggregnet utanför McDonalds för att snålsurfa hem mail på deras wi-fi. Så det blir till att skriva i godan ro på rummet istället och sen publicera när tillfälle ges. Så när ni läser det jag skriver nu är det redan inaktuellt ;-) 

I allafall, vi är kvar i Taupo mitt på nordön. Vädret är lite bättre men fortfarande lite småregnade från och till. Tog några lugna dagar från löpningen, började känna av lite småont från knäna.. Men nu är de fit for fight igen, igår blev det 4 x 2km intervaller på en kanonfin promenadväg längs med sjön. Som tidigare får jag slita för att hålla någorlunda tempo, nu snittade jag 3.54-fart och det var då inte gratis! Skulle vilja bli lite snabbare men tycker det är svårt.. har kört rätt mycket fart-fokus under hösten och vintern men det händer inte mycket. Typ inget. Aja, visste jag för 3-4 år sedan att jag skulle göra de tider jag gör idag så skulle jag vara sjukt nöjd, så jag borde väl kanske vara det nu då istället. Eller inte.. Va fasen, nöjde man sig blev man ju aldrig bättre?!! Och det vill man ju. Eller vill man? Hmm... Inte till varje pris kanske, det finns faktiskt viktigare saker. Men jag är övertygad om att mycket ännu kan förbättras utan att tumma på familjetid, det handlar nog mer om att optimera varje pass snarare än att träna mer. 

Hoppsan, spårade ur lite, det där med farten har jag redan tjatat om tidigare. Tänkte ju bara skriva lite om dagen.

Det är fullt med geotermisk aktivitet i markerna här och idag har vi gjort lite utflykter till såna ställen. Det är coolt, men lite läskigt också. Det är jordbävning någonstans på NZ typ varje dag och det skulle kunna ske vulkanutbrott närsomhelst. Landet ligger på två olika plattor som rör på sig i förhållande till varandra, så det är en jäkla aktivitet! 

I morgon blir det långpass igen, sen är det bara 2,5 vecka kvar till bergsmaran jag ska springa så snart är det dags att dra ner lite på träningsmängden. Hur nu det ska gå med alla fina platser vi har kvar att besöka innan dess..

Äntligen har det blivit fart på Fridas hårväxt! Måste vara gynnsamt klimat här

Bilder!

Kommer lite i otakt med bild och text när jag bloggar från mobilen men har bilderna i datorn. Så här kommer en bildkomplettering!

Min hoj runt berget i Nelson

Tomas och Frida röjer 

Tomas efter en tur uppför berget utanför Hastings

Baddags för skitungen!

Ett stopp längs vägen mot Nelson för en löprunda på Quen Charlottes Track. Vackert höstigt nu på NZ!

Botaniska trädgården i ett regnigt Wellington

Blöta trötta tusingar. Jag hade banan för mig själv i allafall =)

Supermysigt café i ett stigmecka utanför hasings. Jag var ute och samlade kilometrar i spörgnet medan Tomas och Frida lekte och drack kaffe.

Vi är i Taupo nu, kanonfina löpmöjligheter men jag är lite sliten och softar lite. Njuter av Frida som strålar som en liten sol i det annars ganska grå vädret. Tomas har börjat uppladdning inför halvmaran på lördag och det ser lovande ut! 

Regn, berg, kaffe och choklad

Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Typ så tänkte vi när vi drog på oss tightsen och körde genom regnet mot foten av ett berg jag inte ens minns namnet på. 6 mil senare på slingriga grusvägar, ännu med regnsmattret mot fönsterrutan, funderade vi över klokheten i valet. Till sist kom vi fram ändå och utan vidare krusiduller knäppte jag ryggsäcken och drog iväg i bäcken - förlåt, längs leden. Blött underifrån och ovanifrån, men har ni tänkt på hur kul det fortfarande är att grisa ner sig ordentligt så länge man håller igång och inte fryser? 

Efter 43 minuters konstant klättrande (dock löpbart denna gång) nådde jag toppen. Utsikten var obefintlig, regnet och dimman inneslöt mig i ett litet vitt rum och jag kände mig rätt liten på berget.. Utan extra kläder och med bara vatten i ryggan var det dumt att dra ut på njutningen längre så jag vände om och sprang ner igen. Väl nere efter några felspringningar hittade jag Tomas och Frida torra och glada i en liten raststuga tillsammans med två inregnade jägare. 

Snabbt klädbyte, underbart torrt ullunderställ, och så Tomas tur att besegra toppen. Sen in i bilen och hem igen , fortfarande 6 långa mil men nu med ett kaffestopp på chokladfabriken :-) mycket bättre!