Första barnkalaset!

Livet rullar på trots sjukdomar, och det finns faktiskt bra dagar trots allt ;-) Riktigt bra till och med, tex när familjen kommer på besök tillsammans med några av våra bästa vänner för att fira Fridas första födelsedag! Fem härliga men ack så aktiva 1-åringar som röjer runt, då kommer det väl till pass att ha en 20 kvadrat stor terrass och uppblåsbar pool. Väldigt mysig dag hade vi, och familjen som åkt från Sundsvall sov dessutom över till idag och följde med oss på några husvisningar. Tyvärr lovar bilderna mer än verkligheten kan leva upp till som vanligt och det blir då inga bud lagda från oss den här kvällen... varför tar man så fina bilder? Det kan ju aldrig vara bra för försäljningen om alla potentiella köpare åker dit och med alldeles för höga förväntningar och bara blir besvikna?

Paketöppning!

Och poolbad =) Frida ser dock inte så glad ut på den här bilden..

Vad mer - jo, jag har faktiskt tränat. Ett pass på rullskidor igår och ett återbesök med Högdalstoppen på hojjen ikväll. Inte för att jag mår bättre, men om det ändå inte går att vila mig frisk så tänker jag träna på det jag orkar. Och så länge jag håller mig borta från löpning så går det faktiskt helt ok, saker som rullar fram är lättare att minska intensiteten på. Man kan mesträna lättare helt enkelt. 

I morgon ska jag på det första läkarbesöket. Jag hoppas hon håller med om att jag bör opereras! Jag orkar inte hålla på att försöka övertala, jag vill inte behöva förklara varför jag inte nöjer mig att symtomlindra med kortisonsprayer och nässköljningar. Visst, det skulle funka om jag bara vill vara i skick att gå till jobbet, typ. Men inte för att leva mitt liv. Fan, jag är allt ganska nervös inför morgondagen..

Kronisk bihåleinflammation

Sådär hundra prover senare anser min husläkare att man ändå nästan kan utesluta att det är nått fel på sköldkörteln. Endast ett värde som visar lite lågt (T4) och det bara precis utanför referensvärdet. Övriga nivåer av allt möjligt är som det ska! Hon ska skicka vidare allt till en endokrinolog som ska få tycka till också + en MR av hypofysen mest för säkerhets skull. Nä, allt tyder allt mer på att det är kronisk bihåleinflammation som spökar.

Så vad innebär det? googlar: 
"...haft problem i 7 år..."
"...efter 10 års nästäppa..."
"...inne på 5e året med återkommande bihåleinflammationer..."

Kul. Kan man göra något? Jodå, man kan operera. Nu har jag två olika läkarbedömningar nästa vecka på två olika ÖNH-kliniker. Om de inte har något väldigt mycket bättre alternativ eller förklaring till mina problem tänker jag inte ge mig innan jag får en operationstid. Inte flera månaders försök med sprayer och sköljningar, jag har liksom kört det paketet nu i 3 månader redan och det ger inte mer än tillfällig symtomlindring.

Jag säger som Hans Melange: - Jag skulle vilja att nån skär i mig

bollen rullar

Resan fortsätter. Igår hade jag alltså telefontid med läkaren, men trodde hon glömt bort mig när jag 16.30 hoppade upp på hojen och trampade hemåt. 10 min senare ringer hon så det blir till bruset av Nynäsvägen jag trycker snäckan så långt in i örat som går för att höra hennes planer för hur vi går vidare.

Idag ska jag ner och ta några fler kompletterande prover av sköldkörteln, som har visat ett för lågt T4-värde men normalt TSH-värde. Det är visst konstigt, är det ena för lågt är det andra i regel för högt, så hon är lite fundersam över det.

Samtidigt ska jag börja med Levaxin som är det hormon man har brist av då sköldkörteln underproducerar (en biverkning är sömnsvårighet, känns ju bra...)

Remiss till MR av hypofysen är skickad för att utesluta tumör som också kan ge en sköldkörtelpåverkan. Alla de här endokrina organen samverkar på olika sätt, därför är en utredning tydligen komplicerad..

Parallellt med allt detta har jag en tid på en ny öron-näsa-hals klinik nästa onsdag. Det här bråket om sköldkörteln var ju liksom något som man hittade bland alla prover och egentligen inget som förklarar varför jag har de här förkylningssymtomen. För er som undrar vilka symtomen egentligen är - tänk bihåleinflammation. Det är så det känns. Ingen hosta, halsont... mer täppthet, tryck bakom näsa och ner mot svalget, ont i tandköttet i överkäken och en allmän känsla av att vara konstant lite knockad.

Mitt i allt detta ska vi ha semester med en resa till fjälls, Frida ska börja på dagis och jag ska börja plugga till en magister vid sidan om jobbet. Men allt det är ju positiva grejer och jag är glad att det händer en massa som tar en del fokus. Vi håller på att kika runt på hus också, varför inte en flytt när vi ändå är igång?

Fröken neggo

Klockan är lite över 3 på natten... som vanligt sover jag inte. Allt i min kropp är urfuckat, inget immunförsvar, ingen sömncykel, knappt någon hjärna. Saker och ting funkar inte som det ska när man inte får må som man brukar. Jag försöker göra något vettigt - köra lite styrka, cykla lite, gå lite i en backe.. försöker tänka att jag kanske ändå bygger på någon slags grund. Men det är bara att inse att det är inte mycket som byggs, bara ett desperat försök att hålla huvudet över ytan.

Vad är det för fel? Man är inte sjuk i 14 veckor. Fan fan fan jag vill inte mer.

Telefontid idag med läkaren, ska väl utvärdera penicillinkuren. Det är inte mycket att säga, det har inte hjälpt.

Bjuder på lite bilder

Vårt lilla badmonster =)

Frida möblerar om hemma hos Lisa under helgens besök i Uppsala

Kvällsutflykt efter jobbet till utegymmet i Stora Sköndal

Inte mycket muskler kvar =(

Badmys

36h fasta

Så har det gått 36h in i fastan. I går kväll var det jobbigt, inte sådär ashungrig men blodtrycksfall och illamående som följd så fort jag reste mig upp. Funderade om jag skulle lägga ner projektet men jag var så sugen att se hur det gick att cykla till jobbet idag så jag höll ut. Natten var konstig, sov mellan 11-02 och var sen vaken. Fast inte på det där jobbiga vrida och vända på sig-sättet, utan låg med en rätt skön känsla i kroppen. Gick upp och såg en film och gick sen och lade mig igen. Funderade lite. Ni vet, på livet och sånt. Klockan 5 gick jag upp igen och bläddrade igenom en klädkatalog. Blev sugen att shoppa, sen fick jag avsmak av konsumtionssamhället och slängde katalogen i återvinningen. Vad ska jag med snygga kläder till när jag går klädd i antingen träningskläder eller arbetskläder för jämnan? Nej, köpte en ny löparrygga förra veckan, det får räcka för ett tag.

Nu har jag cyklat till jobbet, ca 10km och plötsligt mår jag mycket bättre! Som att kroppens funktioner börjat funka igen, inga blodtrycksfall, inget illamående, knappt ens hungrig. Men idag tänker jag käka lunch. Fram till klockan 12 kör jag fastan, då har det gått drygt 40h. Det får räcka.

Hejsvejs!

Fortsatt fasta och hårdnackade bakterier

Två dagar på frukt och sedan igår kväll bara citronvatten med lite olivolja i. Jaja, och en kopp kaffe. Såhär snart ett dygn in i fastan känns det förvånansvärt bra! Eller det känns snarare ingenting. En hungerkänsla som dyker upp ibland men den försvinner utan allt för mycket tjafs, sen är det som vanligt igen. Får se hur länge det går såhär enkelt.

Men, mer intressant är att jag fick provsvaren hos läkaren idag. Eller om det är så värst intressant för er vet jag inte, men för mig är det definitivt det. Förutom lite låga värden på sköldkörtelprovet som togs om (läkaren trodde visst inte på det) så fann man i bakterieodlingen en liten rackare som skulle kunna vara förklaringen till mina besvär. Hon ville dock inte garantera det, för tydligen kunde det lika gärna vara att de bara bodde där helt harmlöst som en del i kroppens naturliga bakterieflora. Men, något som ändå ger en misstanke om att de kan vara skyldiga är att den här stammen inte bryr sig ett skvatt om det penicillinet jag knaprade för typ 2 månader sedan. Eftersom den kuren inte hjälpte alls så uteslöt man bakterier, men nu har jag alltså fått ett annat penicillin som ska kunna brotta ner den här bacillusken (och en himla massa andra ”snälla” bakterier tyvärr…). Ah suck, den som lever får se.

Frågan är om jag ska fortsätta med fasta nu eller gå på bakteriespåret och äta som normala folk? Alltså, nu när jag ändå kört ett tag är jag ju sugen att se vad som händer. Så länge jag känner mig ok kör jag nog på, planen är idag och i morgon så det är ändå ingen långtidsfasta vi snackar om.

Fasta

För några månader sedan, när vi kom hem från Nya Zeeland, körde Tomas en fasteperiod för att späka sig till matchvikt. Jag tänkte nog allt möjligt om det men framförallt att det absolut inte var något för mig! Detta av två skäl: i viktminskningssyfte skulle jag ändå tugga i mig de där förlorade kilona fortare än de föll av. Andra kanske skulle kunna ha någon slags kontroll och lyckas bibehålla en lägre vikt.. fast de är nog lätträknade. Och jag räknas inte in bland dem. Den andra orsaken är helt enkelt att jag inte tror mig klara av det. Jag klarar knappt av att svara på tilltal om lunchen blir en halvtimme fördröjd!

Men ur desperation föds de märkligaste idéer. Läste som i förbifarten att fasta sätter igång en massa läkningsprocesser i kroppen. Eller nått sånt...typ. Be mig inte förklara. Okej, jag läste rubriken på ett löp från en av våra större kvällstidningar vars innehåll sällan tål några djupare granskningar. Och jag vill inte granska, jag vill bara tro. Så nu tror jag. Tror och fastar. Om det finns ett endaste uns av läkningsprocess kvar i min kropp tänker jag göra vad jag kan för att kicka igång den.

Vad innebär det då rent konkret? Jo, såhär är upplägget: Igår och idag har jag bara käkat lite frukt, som för att inte förbereda den stackars kroppen lite inför vad som väntar. Från ikväll tom onsdag, dvs drygt två dygn, blir det citronvatten spetsat med en skvätt olivolja eller grönt te. Kaffe hade jag tänkt som något slags frikort, något skoj måste man ju ha att se fram emot! Men så kommer Tomas och säger att det får man absolut inte dricka, att det är just sånt som kroppen ska renas från för att må bättre. Men kanske en kopp om dagen bara, en liten rackare... morgonkoppen. Om jag dricker den fort, och ingen ser...

Det här ska bli intressant. Fattar inte riktigt hur jag ska klara det, men jag väljer att tro att det kommer göra underverk med immunförsvaret. Eller att alla små virusdjävlar svälter ihjäl!

Så, istället för en kvällsmacka av nybakat surdegsbröd sitter  jag med en kopp koffeinfritt te, i 28 graders värme. Hur jävla idiotiskt som helst. I morgon får jag förresten svar på alla prover jag lämnade i förra veckan. Om de ger någon slags förklaring så skiter jag i det här. 

Jepp, här ser ni min härliga kopp te. Tro inte jag hellre skulle dricka Tomas kylda Chardonnay, inte en chans!