Dags att bromsa?

Nä, idag kändes det inget vidare. Inte igår heller. Stela vrister, stela knän och trots lugna fina små joggturer har kroppen inte känts bra. Så nu får det bli lite längre löpvila. Ett cykelpass i morgon, sen vila, sen kanske jag provar igen. Ta det lugnt nu, bromsa istället för att gasa. Det är fortfarande bara lugn upptrappning som gäller, inte glömma det nu! 

Nä, det får bli cykel i morgon och övermorgon, eller kanske vila till och med om det inte känns helt bra. Usch vad tråkigt klok jag känner mig. Vad har hänt? 

En helt underbar långtur på hojen i förrgår

Till dagens allt annat än sköna löprunda...

Mål!

Snart är andra veckans igångsättningslöpning avklarad. Har ju på eget bevåg gjort en fyra veckors lång uppstartsperiod för att inte köra igång alltför fort, och denna vecka är det 7 min * 3 som gäller med två min gåvila mellan. 

Idag hade jag gott sällskap av storebror och tempot drogs upp en hel del, särskilt i utförslöporna bland stock och sten. Askul, och när kroppen svarar hyggligt börjar tankarna spinna iväg mot framtida målsättningar... 2016, vad kan det bjuda på? Nu bara måste jag iväg på nått lopp utomlands i härlig alpmiljö, snuvad som jag blev på Dolomiterna skyrace förra året tack vare mina satans bihålor. Men nästa år.. Lutar åt ett lopp i oktober, så  jag hinner komma i form. Gardasjön i Italien blir destinationen tror jag, ett lopp som också det ingår i skyrunningserien: http://www.limonextreme.com/en/limone-extreme-skyrace-oct-17-2015

Sen vill man ju ha några svenska fina lopp också, och eftersom vi tänkt tillbringa en stor del av sommaren i svenska fjällen så skulle ju kanske ändå den i min smak alltför snabbväxande Axa fjällmaran passa bra. Om det nu är möjligt att få startplats till den? Andra lockande lopp är Stockholm Trail? Vansbro terrängmaraton, fäbodlunken och  höga kusten terrängmaraton. Inte alla, det blir för många och vissa ligger så dom inte går att kombinera, men typ två av dem vore kul. Få se lite vilka som passar bäst. Beror lite på hur MTB loppen ligger också, Tomas ska ju göra en cykelsatdning och är nog tävlingsdagen han med. 

Men just det, får ju inte glömma - först ut är Ljustorp Triathlon, nästa lördag smäller det 😄! https://www.facebook.com/TriathlonLjustorp

Backar och skogsutflykter

När det känns bra är det lätt att glömma att det var ett tag sen jag sprang, att kroppen inte är van. Även om jag inte direkt sprungit så mycket "vanligt" nu efter förlossningen så har det blivit en hel del rännande i olika slalombackar, och även om jag ursäktar det beteendet med att det är mer styrketräning än löpning så får jag lov att erkänna att det nog blir en del påfrestningar på kroppen. Har kännt av lite stramhet på utsidan av ena höften senaste två dagarna och känslan av osårbarhet flög sin kos. Ska försöka att inte göra som jag brukar och köra på utan faktiskt vara klok nog att lyssna på kroppen. Stretch, lätt jogg och alternativträning tills det är borta, nästa backpass får dröja lite. 

En del backar har det blivit

Annars hår det strålande, efter en superhärlig skogsutflykt med hela gänget var det dags för lite jogg, den här veckan är jag uppe i 7 min * 3 med gåvila mellan. Och satan vad nice det är att äntligen få springa lite igen!!! Dessa 21 minuter är som balsam för själen, jag njuter varje steg. 

 Hela gänget i skogen! 

Inklusive Sam i sitt myggnät 😊

Kolla, ibland är jag vaken också!

Semestern fortsätter

Så har vi lämnat Sollerön och fortsatt färden till Sidsjöbodarna i Sundsvall. Har slagit läger hos mamma och pappa tillsammans med storebror med familj vilket är extra kul då Frida har sin jämngamla kusin Ida här och dom dessutom kläckte en till kusin, Tim, blott 6 dar efter att vår Sam kom till världen. Full fart alltså! 

Full fart var det på hojen idag också, fick sällskap av brorsan runt 10an på Södra berget. Hade som ambition att köra hårt och få bli riktigt trött vilket gick hyfsat fram till jag punkade efter ca 8km.. Ingen extraslant med så det var bara att hitta kortaste vägen hem. Som tur är har jag en snäll bror som genast gav mig sin hoj och började bära min, så jag skulle hinna hem och mata lillgrabben (som såklart sov helt lugnt i sin vagn, hann göra rent bägge våra cyklar och koka kaffe innan det blev tal om någon amning..) 

Nu väntar runt två veckor fyllda med trädgårdsfix, småbarnsliv, umgänge och förhoppningsvis en del bra träning! 

En bra eldstad är viktigt när man ska tillbringa några veckor på landet! 

Träningsupplägg efter förlossningen

Ännu en fin dag på Sollerön. Efter frukosten drog Tomas och svärföräldrarna iväg för lite inköp i Mora och jag tog kidsen och gick ner till campingen och låtsades vara tuffingar

Snart slängde vi dock den coola imagen och byggde sandslott istället. Efter slotten blev det bad och lunch, sen somnade hela familjen 

Utom jag

Som drog på mig pjäxor och hjälm för ett typ tröskelpass på rullisarna. Eller långa intervaller kanske det är? Sak samma, har en fin liten runda här på ön som tar 8 min om jag trycker på lite, och den körde jag tre varv på med lite lagom vila mellan. 

Tänkte skriva lite om hur jag tänker mig träningsupplägget nu framöver såhär veckorna efter förlossningen. Planen från början var att vänta 4 veckor med att springa, men det har kännts så bra när jag kört cykel och rullskidor så jag smög igång löpningen lite tidigare, i förrgår tog jag de första små joggstegen. 5 min * 3 i rysligt långsam takt står det på programmet den här veckan, ett pass som jag kör typ varannan dag nu. Sen lägger jag på lite för varje vecka under 4 veckors tid för att sedan springa typ 30 min i sträck. Så hade jag tänkt mig för att vänja kroppen vid löpning igen, lite lugnare än efter Fridas förlossning men ändå säkert väl snabbt i mångas ögon.. Och de som tycker det har nog rätt, men jag vill ändå påstå att jag har bibehållit såpass mycket kondition och styrka genom graviditeten så det krävs inte sååå himla lång återhämtning efter förlossningen. Sen, visst är jag medveten om att jag tar en risk som kör såpass tidig löpning igen, men jag pallar bara inte att vänta längre. Jag tar risken, mot bättre vetande, men vad fan. Det går nog vägen.  

Vägen tillbaka

Jaha, så var man här igen efter över ett halvårs bloggfrånvaro. Sist jag skrev var jag gravid, konstant sjuk och väntade på att få göra en operation av bihålorna. En av de värsta somrar och höstar i mitt liv, helt förvirrad av vem jag var utanför löpningen och frågande inför om jag någonsin skulle kunna träna som förr. Lite fånigt kanske, jag var ju inte direkt dödssjuk! Men så var det i allafall, en galet jobbig tid fylld med ifrågasättanden och funderingar över mina livsvärderingar. 

Nu då?

För tre veckor sedan kom den här killen till världen 

Och den här tjejen blev storasyster

Dock valde lille Sam att komma 11 dagar för sent så min operation var bara att glömma, den hanns inte med innan kliniken stängde för sommaren. Snopet, men i relation till vad som skett känns det ändå som en bisak. Fått en ny tid 10 september så det blir av då istället. Men nu, tre veckor efter förlossningen, känner jag att allt är på väg åt rätt håll. Familjelivet är urmysigt, sommaren avnjuts hos våra respektive familjer och träningen har börjat trappas upp så smått. 

Var ju inte alls i samma form inför den här förlossningen som den förra så jag får räkna med att det tar betydligt längre tid att komma igen. Och fortfarande har jag operationen kvar, även om bihålorna faktiskt inte besvärar mig fullt så mycket som tidigare. Men ändå. Jag kör MTB, rullskidor och har faktiskt småstruttat uppför Gesundabaclen några vändor. Hoppet lever. Och med en lite skönare känsla än tidigare också, även om jag vill tillbaka och prestera bra så är fokus ändå mer på att komma tillbaka överhuvudtaget. Att kunna springa, få vara ute i fjäll, skog och berg och få bli sådär galet trött innan dagen är över. Få stå och vara skitnervös på en startlinjen. Få resa och springa lopp på andra platser. Det är det jag saknat mest! Fast såklart, det vore rätt nice att få kliva upp på prispallen någon gång ibland också, skulle ljuga om jag sa annat. 

Men vi får se, nu ska jag njuta av sommar, att vara ledig med hela familjen och att få börja springa igen! 

Tänkte börja skriva någon rad här igen också, förhoppningsvis ska det finnas lite mer att skriva om nu framöver!

Update

Hej igen! Tänkte komma med en lägesrapport för er som ännu är här och kikar ibland. Det är ju nytt år och allt, kanske man vågar hoppas på ett bättre sådant? Stora förändringar kommer i alla fall att ske under 2015, det är ett som är säkert. I april blir vi Solnabor och får Ursviks friluftsområde som granne, 30 kvadratmeter större lya och ett till rum. Och det lär behövas, för I juni växer familjen med ännu en liten kotte! Efter lite funderande kom vi fram till att vi vill ha syskon tätt, känns smidigt att dom ganska snart kommer kunna hänga med på samma grejer. Men jag är också skitskraj ska jag villigt erkänna. När jag tänker på sömnbristen i kombination med Fridas alla utbrott (jodå, hon har utvecklat starka åsikter vår lilla tjej...) och att samtidigt ha en liten mini som kräver sitt börjar jag fundera över vad vi givit oss in på... 😱

Jaha, sjukdomsstatus då? Mina besvär jag dragits med består, om än något mindre uttalade. Nu kan jag faktiskt träna en del mellan alla förkylningar. Jag fick efter ännu en röntgen och besök hos Öron-näsa-hals specialist på Sophiahemmet diagnosen kronisk bihåleinflammation. Blev erbjuden operation men var redan då gravid, så operationen får skjutas på till ungen är ute. Det är visst ganska riskabelt för barnet att man sövs, och den här typen av kirurgi kräver det. Jag blev skitbesviken, äntligen verkade det som det ändå fanns något att göra som skulle kunna få det att bli bättre, och så kom man på det 6 veckor för sent! Efter alla besök hos olika läkare... suck. Så, jag fortsatte tycka synd om mig själv och vara allmänt ledsen och bitter över situationen. Men med tiden började jag till slut ledsna på att sitta fast i offerträsket, började känna att jag ältat klart. Eller nu ska jag inte försköna det hela, nog sitter jag fortfarande i det där träsket nu och då. Men jag har ändå kommit till någon slags acceptans. Halva 2014 blev skit, men så får det väl vara då. Vi fick i alla fall en fantastisk resa på Nya Zeeland och visst har det funnits glada stunder efter sjukdomen också. Det blev lite av en chock att märka hur mycket det påverkade mig att inte få träna och tävla. Kanske mest att jag inte klarade av att hantera det trots att jag försökte så mycket. 

Just nu är jag ändå helt inne på att jag ska tillbaka. Jag hoppas redan till hösten 2015, men det vet jag egentligen inget om. Det beror ju helt på när jag får operera och framförallt om det kommer att hjälpa? Vet flera som gjort liknande ingrepp men bara blivit marginellt bättre. Så det är såklart väldigt svårt att sätta upp något slags mål, fast det är precis det jag vill göra helst av allt. Att ha något att fokusera på, ett lopp då jag ska vara i form igen... Jag har såklart några sätävlingar som jag tänker att då, då ska jag fan vara tillbaka! Samtidigt vet jag att jag inte borde sätta några datum, uppenbarligen bryr sig inte kroppen om vad som står i almanackan. 

Så tålamod, tålamod. Nu är det vinter, Tomas jagar snö och jag känner mig ganska tillfreds med cykelpendlingen till jobbet och några joggrundor nu och då. På måndag ska jag köpa gymkort och börja med lite spinning och annat tjafs igen, det funkade bra under förra graviditeten. 

Nu sitter vi i bilen på väg från Sundsvall till Mora, därifrån tar jag tåget hem medan Tomas och Frida stannar hela veckan. Vi hoppas att Frida tycker det är ok att hänga några timmar med farmor och farfar så Tomas får träna i dagsljus och kanske kan få in dubbla pass några dagar, hon har varit EXTREMT mammig och pappig senaste tiden... Själv ska jag jobba, sova ostört bli frisk från senaste förkylningen. 

Jag har inga amibitioner just nu att fortsätta blogga. Det händer faktiskt inte så mycket i mitt liv som är värt att skriva om nu. Men vi får se, det kan ju hända att jag blir sugen igen framåt sommaren när den riktiga resan tillbaka börjar?

Måste förstås bjuda på en bild på vår lillskrutt, det var ju så länge sedan

Frida julpyntar sig själv istället för granen