Tentafailure, energilåg och löpband

Den här veckan körde jag igång med lite mer prioriterad träning igen. Grejen med säsongsvila för mig är att då vilar jag verkligen. Ute och rullar, joggar en sväng, men jag blir sjukt lat och så fort det blir jobbigt saktar jag ner. För mig kräver det mental energi att pressa mig, och är jag inställd på vila så kan jag inte plocka fram den energin. Då får det räcka med tre veckor, sen blir jag skraj att jag blir alltför och tappar förmågan att köra hårt!

Men det blir ändå hyfsat lugnt, åtminstone på hojen. Under några veckor framöver kommer fokus ligga mer på styrketräning. Och så har jag kommit igång mer med löpningen också, vilket jag tänkte ägna mig lite mer åt under vintern när kylan gör cyklingen betydligt mer obekväm. Och för att bygga upp central förmåga, hjärta och lungor, är löpning outstanding. Åtminstone om man gasar på lite. 

Dagen idag startade hemma hos mamma och pappa, brukar försöka sova där natten innan tenta så jag vet att jag får sova ostört. Men inte gick det bra för det, kan ha skrivit min sämsta tentanågonsin. Bara hoppas det inte blir den första jag kuggar också..

Så totalt dränerad på energi och fylld med negativa tankar stannade jag till på gymmet på vägen hem. 3*2km i 4-min tempo, det var det rejälaste löppasset jag gjort sen jag lade ner löpningen tror jag. Inte spektakulärt, men för mig nu så var det jobbigt! Vet inte om jag mådde så mycket bättre efter, men jag var tröttare i alla fall!  

Nu försöker jag ladda om inför morgondagens hemtenta, kan knappast gå sämre åtminstone. Sen ser jag fram mot en pluggfri helg med lite mer cykel och förhoppningsvis ska jag få lite gjort på hönshusprojektet också!

Många besök här nu

Mer reflektion över säsongsvila

Den här säsongsvilan. Hur skön är inte den? Att inte "behöva" prioritera träning och hitta motivation att köra de där intervallerna som står i programmet. Att låta övriga livet få styra och låta  avkopplingen och naturen vara drivkraften till att cykla och springa. 

Men, vem bestämmer att det inte kan vara så resten av året med? Vem har sagt att jag måste maxa träningen, slå nya rekord och överträffa mig själv? Varför inte bara chilla och njuta lite mer av livet? Jogga 45 minuter tre gånger i veckan och vara nöjd? 

Nääääääääää..... fy vad trist! Redan nu in på andra "viloveckan" har jag börjat fantisera om känslan att vara totalt slut i kroppen. Det är som ett strategispel som pågår mitt i livet, det här att se hur långt man kan nå med hjälp av olika strategier. Det är ett spel jag tycker om att spela, och det här är tiden på året man har gott om tid att välja nya strategier och det är nästan kittlande att snart få sätta dem i verket. 

Velar lite om när jag ska köra igång igen. Jag gillar liksom att ha ett bestämt datum för när lattjolajbansträningen ska bli seriös igen, annars får jag svårt att njuta av den. Ivrig att köra igång men njuter ännu så mycket av att inte bry mig om träningstimmar. En vecka till får det nog bli. 

Just nu är jag i Umeå och laborerar med elmotorer hela veckan. Lite av ångestvecka, labbar är inte riktigt min kopp av te... men hittills har det gått bra och det är nice att hänga med övriga klassen några dagar och inse att man inte är ensam om att tycka det är rätt svårt det här med transistorer och transformatorer. Vi bor nära en superfräsch simhall här i Umeå så jag varvar löparskor med baddräkt på mornar och eftermiddagar. Peppar peppar så verkar löpningen funka nu utan skador och skit... 

Likströmsmotor... önskar jag tyckte det var kul men tyvärr... 

Höstvila, utvärdering och omladdning

Helgen som var körde vi swecup i xco i Östersund, ett bra arrangemang som tyvärr drog alltför få deltagande. Jag var ensam i min klass, startade samtidigt som en tjej i D40 som även hon var själv i klassen. I elitklassen var det blott två startande... 

Tävlingen är egentligen inte mycket att skriva om. Inga toppenben men tillräckligt för att få en rejäl lucka redan från start och sen blev det liksom aldrig någon tävlingskänsla av det. En bra träningsdag, fick hoppa och ta mig över lite hinder som ändå gick över förväntan, men utan någon att fajtas mot blir jag lite lat och får svårt att pressa det där sista. Kollar man på var tider körde jag väldigt jämnt med Kajsa Snihs i elitklassen, hade varit mycket roligare att få starta med dem. Dock körde de två varv mer... 

Nåväl, det var i allafall riktigt kul att cykla på en xc-bana och jag fick helt klart mersmak! 

Kul bana!

Men nu är det säsongsvila på riktigt. Tid att ladda om, framförallt mentalt. Låta cyklingen vara nedprioriterad några veckor, bara köra det jag vill och när jag vill. För mig innebär det mest långsam cykling. Njutacykling. Och en del löpning. Samtidigt som det görs ett avslut spritter det i knoppen av inspiration. Det är något speciellt med den här tiden på året, allt framför en är ännu oskrivet. Det finns tid till förändring, tid att testa nytt, tid att träna både långt och hårt innan formen åter ska slipas. Nya mål ska sättas men de ligger ännu behagligt långt fram i tiden. 

Jag tror 2018 blir ett bra år

BMC demodag på Sportson i Sundsvall

Igår var jag hos vår samarbetspartner Sportson och testade cykel och pratade cykel. Dom har börjat sälja BMC-hojar och hade en kickoff-uppstartsdag inför samarbetet med dem där man fick komma och testcykla flera olika modeller, dricka kaffe och käka våfflor. Blir knappast bättre va?

För min del blev det några varv uppe i skogen på en fulldämpad Agonist, (som vanligt är jag lite dåligt påläst om modellerna, nackdelen med att ha en materialare i huset)... Jag har nog insett under året att det inte vore så dumt att sitta på en fulldämpad på de flesta banorna. Jag har inte riktigt tekniken för att hänga med på hardtail när det blir för stökbökigt. Samtidigt får man ju lite mer vikt att trampa runt, Rockyn hemma är ju snuskigt lätt och fin, och långa sugande uppförsbackar är det inte mycket som slår den. Frågan är om man verkligen kan försvara det ekonomiskt att ha två guldklimpar hemma, och nått säger mig att en hardtail superduperhoj med S-ram inte är så jättelätt att sälja? Lyxproblem som tål att tänkas på... 

Snygga lätta Rocky-hojar... 

... eller en sån här goding?

Höstrusket

Sent omsider kommer en liten rapport från höstrusket. Vi drog iväg hela familjen upp till berget, mamma, pappa och svägerska Matilda skulle passa alla barn och agera hejaklack medan jag, Tomas och brorsan stod för underhållningen. 4 varv på en ca 4 km lång bana skulle avverkas, och eftersom jag själv varit med och markerat banan visste jag att det inte skulle bli en torr dag.

Tekniskt sätt innehöll den en del trixiga partier såsom en XC -bana bör, men inget som var sådär riktigt avskräckande ens för mig som inte är något tekniskt vidunder på hojen. Däremot fanns en hel del kortare branta backar som efter något varv skulle komma att ta ut sin rätt. Det blir ju lite annat att köra såna här banor, väldigt många korta pådrag och fartökningar uppför backar och mellan dom tekniska partierna och allt blir mer som ett brutalt intervallpass om man orkar och vill. För mig är det perfekt teknikträning att tävla sånt här, blir så lätt på träning att man drar ner på tempot när det blir mer tekniska stigar.

Nåväl, starten gick och det är ju bara att gasa från start. Hade 2-3 killar precis bakom mig efter ungefär halva varvet, men idag tänkte jag åtminstone försöka att vara kaxig så jag körde för att haka av dem. Och det gick, ut på andra varvet var jag ganska själv och så förblev det in i mål. Hade hyfsat ok ben men inte sådär superpigga. Var ganska rejält stum sista varvet och tog det nog lite lugnare när jag inte hade någon som jagade direkt. Höll ändå ihop det hyfsat när jag ser på varvtiderna, tappade lite för varje varv men inga jätteskillnader. Teknikmässigt körde jag ganska bra för att vara jag, men där finns det mycket att förbättra. Får fundera hur jag ska få in mer teknikträning i vardagen...

Vann bland damerna och tog mig fram hyfsat bland killarna också, slog åtminsone storebror med knappa 2 minuter och det känns godkänt!

På fredag rullar vi till Östersund för ännu mer XC, det blir skoj! Även om dessa lopp tekniskt är en mycket större utmaning för mig blir jag inte lika nervös, eftersom jag vet att jag inte är så bra så blir liksom själva tävlingsmomentet inte så viktigt och då känns det mer avslappnat.

Säsongen går mot sitt slut

Även denna helg är jag ute och far, just nu hos en god vän i Uppsala och om några timmar drar jag vidare mot Rånäs Slott för en tjejhelg med vännerna från Järvastaden. Riktigt lyxigt, inte många gånger jag vart på sån typ av weekend. Alltså ingen cykling denna helg hemma men har fått till några hyfsade pass i veckan, trots två dagar vab. Men helt klart svårare att få ihop träningen som jag vill nu när det ska kombineras med pluggande och vabbande och den naturliga jobbpendlingen är över. Går och hoppas att plugget någon gång ska bli mindre intensivt för fan vad krävande det har varit såhär långt in i utbildningen.

Annars börjar det väl kännas att säsongen går mot sitt slut. Ska köra två lopp till, XC bägge två. Jag är rätt kass på det men samtidigt är det grym teknikträning för mig dom annars helst ligger och pumpar puls i långa backar. Och det är oftast skitkul att köra XC! Även om jag är livrädd innan start. Först ut är hemmaracet Höstrusket på Södra Berget i Sundsvall, var där i veckan och kollade banan och kan konstatera att det blir en fin lerfest. Helgen efter är det SweCup avslutning i Östersund som vi siktat in oss på både jag och Tomas. Sen ska det bli fint att släppa lite på cyklingen någon vecka innan man borrar in sig i höstträningen på riktigt. Tänkte byta cykel mot löparskorna faktiskt en hel del i oktober, börjar funka någorlunda att springa kortare sträckor igen efter alla skador. 

Men nu - kompisfrukost 

Sen - afternoon Tea

Sen - spa

Sen - 5-rätters middag

Ja ni hör ju, jag lider inte idag

Höst

Tog en vilodag efter Bockstensturen, var ganska sliten och hade träningsvärk i rygg, rumpa och lår. Gick tarzanstig med barnen och dansade buggkurs istället (bar iof Sam halva Tarzanstigen som var ambitiöst tilltagen i längd så helt vila blev det inte- det blir det sällan med en 2-åring och en 4-åring... ) 

Men på måndagen cyklades det igen, vanlig lugn fin distanscykling och det kändes ungefär som vanligt. Sen har jag kört på med både backpass, intervallpass och till och med ett spinningpass har det blivit. Det har gått riktigt bra, persat i både tid uppför backen och i watt på trainern, den där tiomilaturen verkar ha gjort gott för kroppen. 

Dock har den här förkylningen inte riktigt släppt greppet men den tycks ha landat ordentligt i bihålorna, och det har jag lärt mig att jag kan inte riktigt dra likhetstecken mellan "riktig" förkylning och bihålekrånglet. Kan gå runt och känns mig sjuk flera veckor i rad, framförallt snorig, täppt och som med en tryckande känsla över 

ansiktet. Skillnaden är att det blir bättre när jag tränar. Det är som att det är enda gången jag får ventilera ur bihålorna och för en stund bli av med sjukkänslan. Men ofta är det svårt och veta vad som är vad, är jag sjuk eller inte? Och detta med trånga bihålorna är något jag lär få leva med och det gör mig mer mottaglig för virus, särskilt vinterhalvåret när det är mycket förkylningar i omlopp blir jag drabbad. För två år sedan opererade jag dem, och det blev viss förbättring men inte helt bra. 

Förra året hade jag 18 förkylningar mellan september-februari. Det var mer sjukdagar än friskdagar. Det var tufft både mentalt och att sedan fysiskt bygga upp kroppen igen, för tidigt i våras var det inte mycket med kondisen. Nu är september här igen. Jag har redan betat av en förkylning. Det är med en mycket försiktig hoppfullhet jag närmar mig denna vinter... för hoppet är väl det sista som överger en va? 

En förändring jag gjorde i våras var att jag slutade äta laktos, efter att ha hört och läst om andra som blivit kvitt sina bihålebesvär efter det. Och det blev ju bättre, men jag vet fortfarande inte om det beror på laktosen eller att det blev sommar? 

Här står jag gärna fler gånger - Bockstensturen 

Men hösten för inte bara ont med sig. Jag har alltid funnit något behagligt i att mörkret faller tidigare och löven med det, att luften blir kall och fuktig och lätt att andas. Man tänder upp inomhus och man får elda i braskaminen. Träningsmässigt finns det inte många fördelar, men allt är inte träning (faktiskt!). Kommer alltid se hösten som min årstid. 

Höstens första brasa. Fridas briljanta idé att grilla äpplen, faktiskt supergott.

I helgen har jag dragit till Nyköping för återträff med sjukgymnastgänget. 11 år sedan examen och ingen är en dag äldre, konstigt det där ;-) cykeln fick stanna hemma men löparskorna är med, ser fram en tur på Sörmlandsleden som passerar här förbi. Sen blir det kajak, kräftor och några bärs! 

Foto: rimby.se