Lite bättre igen

Vet inte om det beror på Norrlandsluften, en mjölkfri dag eller blott det faktum att jag fått sova ostört en natt, men nu på morgonen är vilopulsen nere på 48 igen efter att legat på 56-57 i över en vecka. Kan ju också vara så att de senaste dagisbacillerna äntligen tackat för sig också... Men skönt i allafall att vakna och känna en förbättring! 

Blev klar med sista inlämningsuppgiften till första kursen igår också, ska bara få godkänt nu så kan jag bocka av 7,5 poäng till på väg mot en magister. En fjärdedel avklarad! Nu blir det juridik några veckor, men det verkar vara ett lite lugnare upplägg än förra kursen. kanske till och med hinner göra något annat än plugga på kvällarna :-) 

Oktober nu, planen var att komma igång med lite småjoggade men eftersom jag precis börjat känna mig lite bättre efter senaste sjuksvängen så skjuter jag på det någon vecka till. Tiden spelar knappt någon roll längre, bättre att skaffa lite marginaler. Borde kanske vänta tills jag är helt frisk men det har jag ju inte varit på 6 månader nu och jag har ju kört en del styrka och transportcykling stor del av sommaren utan att det blev sämre. Eller är det därför jag inte blivit frisk? Jag tror inte det, känns inte så. Då borde det blivit bättre de perioder jag vilat helt, vilket jag gjort flera veckor i sträck några gånger. Äh jag vet inte, väntar någon vecka till i alla fall. Och fortsätter köra mjölkfritt! 

Mjölkallergi?

Jag fick en intressant kommentar på förra inlägget, tydligen finns vissa samband mellan mjölkallergi och bihåleinflammation. Allas vår simmare Lars Frölander hade tydligen mer eller mindre konstanta besvär från bihålorna när han som ung bodde och tränade i USA. Han fick tipset att prova mjölkfritt och då försvann problemen. (Finns en länk till intervjun i kommentaren till förra inlägget). Jag börjar såklart googla alla kombinationer mellan bihålor, inflammation och mjölkallergi och tycker mig plötsligt ha en massa symtom som tyder på mjölkallergi. För visst har jag väl haft lite klåda på vristerna? Lite ovanligt mycket utslag, är det inte eksem rent utav? Nja, ok, jag kanske inte uppvisar en klockren symtombild, men lätt värt att testa! Nu blir det två veckor totalt mjölkfritt! 

Just nu på väg till Arlanda, om 1h flyger jag till Umeå och avslutar andra kursen på min magister och påbörjar den tredje. Juridik i 5 veckor, får se hur kul det blir.. Gott att komma upp till Norrland och hänga med kusinvitamin några dagar igen i allafall :-) 

Suddig spegelbild på Arlandas toalett.. Hade nog inte haft så stor framgång som modebloggare.. ;-) 

Tvivel...

Den här senaste förkylningen har satt sig på bihålorna. Så fort jag placerar skallen i någon annan position än hakan neråt och pannan uppåt så värker det som satan i bihålorna. Det gör mig ororlig, eftersom det är just bihålorna som krånglat hela tiden. Vanliga halsont-snuva-hosta förkylningar kan jag leva med, men när jag känner av samma symtom jag gått och dragits med i snart ett halvår, då blir jag skraj. Har inte tänkt så mycket på hela situationen på ett tag, det har liksom vart så mycket med dagis och plugg och jobb och så har alla andra förkylningar. Och jag har funnit ro i tanken att det kommer gå över bara jag ger det tillräckligt med tid. Men nu känner jag tvivel igen. Tänk om det aldrig försvinner? Tänk om det blir ett kroniskt tillstånd? Vad gör jag då?

Höstens upplägg

Alltså det är ju helt sjukt (i dubbel bemärkelse). Just som jag tänkte att den här senaste förkylningssvängen kanske inte blir så farlig ändå så känner jag ett stadigt ökande halsont. Tomas kom hem för några timmar sedan och bekräftar detsamma, vi verkar ha åkt på precis samma smäll. Och lilla Frida kämpar på med sina höstblåsor, hon ser ut som ett herpesmonster stackarn...

För egen del är det väl egentligen sak samma, jag håller ju inte direkt på med någon formtoppning, men det gör ju tyvärr Tomas. Eller han borde i alla fall, men efter de senaste veckornas olika viruspåhopp har han redan fått reducera målen inför höstens kvarstående lopp. Nu är det så illa att han börjar reducera själva loppen. Verkar bli dålig representation från familjen i helgens Lidingölopp, tur att mamma kommer hit och håller fanan.

Idag medan jag och Frida var ute och fick oss lite frisk luft gick jag och funderade på ett upplägg för hösten. Nu har ju snart september månad passerat och det är dags att gå in i fas två i min så kallade återhämtningsträning, alltså att lägga in lite finjogg. Vore ju det enklaste i världen att stoppa in 30 min jogg lite här och där kan tyckas, men för att få lite avkoppling i hjärnan känner jag att jag vill följa ett upplägg. Slippa tänka på när, hur och var. Så helt utan krusiduller har jag lagt upp ett veckoschema som ser ut såhär:

Mån - jogg till utegymmet (ca 10 min), styrka, jogg tillbaka
Tis - styrketräning på jobbets gym innan dagishämtning
Ons - jogg 30 min, antingen på väg till/från jobbet eller med Frida i vagnen efter hämtning
Tors - vila
Fre - styrketräning innan jobbet de dagar Tomas lämnar på dagis, efter jobbet om jag lämnar
Lör - simning eller 30 min jogg
Sön - simning eller 30 min jogg

Sen kommer jag antagligen cykla till och från jobbet de flesta dagar också, lite efter dagsform. Nu ska vi bara få någon slags pli på alla dagisbaciller och virusformationer...

Ursvik nästa!

Så var det klart, förhandskontrakt påskrivet och nu ska det väl mycket till för att vi inte blir Solnabor i april! Känns väldigt nice! Särskilt för ca 1 timme sedan när jag hade vart och handlat och kom in, kissnödig, i porten med vagnen som måste parkeras där. Lastade ur två matkassar, en skötväska, en hungrig unge och kånkade hela paketet uppför två trappor. Väl uppe försöker jag fiska fram nycklarna och samtidigt hålla mig från att inte kissa på mig utan att tappa vare sig matkassar eller unge. Väl inne kunde man ju sen tro att allt var lugnt, men nej, då är en trappjävel till innan jag når toaletten. Och inte kan jag ju lämna Frida på dörrmattan och rusa upp. Så av med skor, overall, mössa och vantar, egna skor och jacka. Sen uppför trappen, snubbla över barngrinden och ÄNTLIGEN in på toaletten!

Hiss, ja tack!

Moderna fjällstugor, Kontraktsskrivning och *suck*- sjuk igen.

Befinner mig i Uppsala, nästan hemma igen efter 3 dagar på fjället. Tog nattåg upp i torsdags till Storulvån och har sen traskat Gåsen, Stensdalen, Vålådalen. Stensdalen ja, vad tycker man? Var där för flera år sedan, rastade en stund under min första fjällöpningsrunda innan jag fortsatte mot vålåstugan. Då var det en klassisk väldigt mysig fjällstuga. Sen brann den ner, tydligen någon som glömde släcka stormköket innan det packades ner i väskan som sedan ställdes mot husväggen. Nu står där en stor stuga med öppen planlösning och full IKEA-inredning. Men varje natt får hälften av besökarna sova i kalla baracker utan vedspis för det är alldeles för få bäddar i stugan. Hmm, måste nog säga det ändå, solceller och belysning till trots- det var bättre förr! Bastun var sig dock lik och vattnet i ån må förändras varje stund men känslan att doppa sig i det är densamma. Fjälluften och vyerna likaså, och visst är det med lite ny energi jag återvänder till Stockholm. Tyvärr också med en ny förkylning, verkar inte undkomma ett endaste virus. Den här veckan är det visst meningen att jag ska börja jobba igen också så jag hoppas det inte blir så illa som sist! 

Men det är först i morgon, idag är min lediga dag nu när jag börjar med 50%-schemat och den utnyttjar vi till att skriva kontrakt på en ny lägenhet! Jepp, i april går flyttlasset till Ursvik och vi blir Solnabor. Ett nerköp vad gäller cykelväg till jobbet och jag kommer sakna en del vänner som vi haft väldigt nära till i Hökarängen, men i övrigt är det ett toppenläge. Och det känns ju inte alltför tråkigt att byta 75m2 etage mot 103m2 i utan trappor. Och jag ska väl lära mig att cykla genom stan också hoppas jag... 

Mardrömmar och myrsteg

Klockan är snart halv 6. Jag har varit vaken i två timmar... Lilla Frida har börjat få problem med nattsömnen, flera gånger varje natt vaknar hon och är ledsen och låter sig inte tröstas, ibland över en timme. Hon är inte sjuk, vi gissar att hon drömmer otäckt stackarn... Kanske om elaka dagismonster...? Usch, jag gillar inte det här med dagis, det känns bara så fel. Men vad ska man göra, man måste ju liksom jobba?? Men efter 3-4 sådana uppvak är det tack och hej med sömn för min del. Blir alldeles för vaken och så börjar tankarna snurra och sen är det kört. 

Förutom dagisångest tänker jag mest på boende och flytt; vart, hur, bra och dåligt med olika alternativ. Norrort, söderort, hus, lägenhet, pris, cykelavstånd till jobbet, närhet till skogen, skatter och avgifter, uteplats eller balkong? 

Tänker faktiskt inte mycket alls på sjukdom och träning, det är som det är med det. Fast det är faktiskt som jag gått in i en annan fas, efter att ha grävt mig allt djupare mot botten känns det som jag vänt och med små små steg börjat kravla mig uppåt. Efter några veckors totalvila har jag börjat smyga in lite blygsam träning igen. Men hjälp vilken lång väg jag har framför mig! Det fick jag bekräftat i förrgår när jag tog fram rullisarna och körde bort mot Skogskyrkogården i sakta mak, en sträcka på ca 3km. Förut var det uppvärmningen inför 5-6 kilometerintervaller, nu funderade jag över om jag inte skulle vända hemåt lite tidigare... Men men, det är bara att ställa in mig på att det här kommer ta tid. Och jag är fortfarande inte helt frisk, så det får bli sådana korta lugna pass varvat med hela vilodagar lång tid framöver. Och som jag planerat så väntar jag helt med löpning några veckor till, sen börjar jag med små fina 30 minuters joggar någon gång i veckan. 

Trött efter blott 6km rullskidåkning... 

Men det som känns positivt är att vilopulsen nu på morgonen ligger på 46 från att förra veckan legat på nästan 60! Snart dags att gå upp och blanda dagens spirulinashot, fyfaaan vad vidrigt det kommer smaka :-/  

Bjuder på en bild från helgen, en underbar söndagmorgon ute på Ingarö där rullskid SM gick av stapeln (jag och Tomas var funktionärer) 

Morgonsol gillar vi!