torsdag 18 april 2019

Säsongen är ju här!

Nu har värmen även kommit till Sundsvall, även om det krånglar till det lite med klädsel då det är -5 på morgonen när jag ska till jobbet och + 15 på eftermiddagen när jag ska hem. Känns helt sjukt när jag kör barhänt och en vanlig cykeltröja att jag 8h tidigare drog iväg med elvantar och vinterjacka...

 Fortfarande mössa på!


Jag har inte riktigt fattat att tävlingssäsongen börjar nu! Redan nästa helg kör vi en smygstart med Klippingracet i Säter, jag är typ livrädd att cykla en XCO-bana nu när jag inte ens cyklat på en stig ännu. Men å andra sidan har jag inga som helst krav på mig själv vid en sån typ av tävling, jag vet att jag inte är nått vidare på det där med tekniska banor. Min målsättning är att inte bli varvad. Men det är kul och riktigt bra träning!

Annars går det lite sådär på halvfart nu. Kom som av mig i träningsupplägget av alla förkylningar och nu kör jag förvisso på, men ganska planlöst. Och planlöst för mig är inget vidare, jag  gillar att ha ett genomtänkt upplägg. Men jag har inte riktigt haft energi att styra upp det, det har varit rätt mycket annat i livet som jag måst anpassa mig efter och det är först senaste dagarna som sista förkylningen riktigt släppt också. Jag har försökt att cykla ute så mycket jag kan men en VAB-period i samband med jobbresa för Tomas satte lite käppar i hjulet för det.

Jag skulle inte säga att jag är omotiverad, men inte heller sådär supertaggad. Testat mig på en del stravasegment och även om det inte är dåligt så är jag inte i samma klass ännu som förra året. Säkert krävs det några race för att komma igång ordentligt.

Idag fick det bli löpning istället för cykel, lite knarr i hälsenorna har hindrat mig från att springa ett tag så nu riktigt längtade jag efter det. Och lite mer tideffektivt också när jag både ska lämna och hämta barnen på dagis. Varje gång jag springer slås jag av hur mycket jag gillar det! Och det känns rätt fint att fortfarande kunna dra av 4 tusingar i 4-minuterstempo, jag väger trots allt typ 5 kilo mer än under mina löparglansdagar. Om det inte vore för att jag fått smak för cykelcirkusen och vetskapen om hur lätt man drar på sig skador i löpning hade jag nog bytt tillbaka =)  Lite styrka blev det också, var själv på gymmet så jag kunde fota lite utan att känna mig urlöjlig.

...baksidan..
...djuuupa enbensböj
...och lite mage!




fredag 5 april 2019

Sjukdomarna duggar tätt

Jag som tyckte att jag klarat mig bättre denna vinter, visserligen en del sjukdagar men inte alls såsom förra året, då kunde jag gå med hosta eller halsont 6-7 veckor åt gången. Men man ska inte ropa hej osv, sen vi kom hem från Grand Canaria i januari har förkylningarna avlöst varandra. En vecka här, två veckor där och så fullt ös däremellan. Klassiskt misstag? Man är snabbt igång och kör på så mycket man orkar, jag menar, man vet ju aldrig hur länge man får vara frisk denna gång... brist på återhämtning och dagisbaciller, några dåliga nätter och så är den där, den där lite svidande känslan i halsen. Man sväljer och känner efter, sväljer och känner efter lite till. Ibland är det tydligt vad som är på gång och man vilar, ibland är det tillräckligt vagt för att lätt ignoreras och man klämmer in ett pass till innan förkylningen är ett faktum.

Jag tror jag kan räkna till 5 sjukperioder sedan nyåret. Det är lite för många, den sista vändan nu blev jag rätt less. Men det är som det är, jag gör vad jag kan för att hålla mig frisk med sömn och kost, men det är liksom svårt att få det där optimalt mitt i småbarnslivet. Jag är inte i dålig form, men jag saknar en de längre distanspassen i kroppen. Det har vart svårt att få till dem av olika anledningar, och jag känner att de första racen kommer bli rätt kämpiga...

Men roliga saker händer också, vi var i Umeå förra helgen för upptaktsträff med teamet! Himla kul och peppande att träffa alla, särskilt då vi utökat teamet med 3! starka förmågor. Gå in på hemsidan och läs med om årets laguppställning. Extra kul att vi nu är två tjejer i teamet =)

Vi körde ett distanspass också, runt 6 mil blev det innan jag kände att det fick räcka då jag anade ännu en förkylning på gång... men ett bra pass, kul att cykla i grupp efter en lång vinter på egen hand. Och bra att få lite hjälp att pressa upp tempot också.

Men nu är det dags att ta helg, startade dagen med ett rätt hårt spinningpass så jag kan med gott samvete och ro i kroppen ta en lugn fredagkväll med kidsen (och kanske få något gjort på alla projekt därhemma...)

fredag 8 mars 2019

Lopp lopp, alla dessa lopp!

Vet ni, det börjar nästan kännas att säsongen närmar sig!

Det dyker upp teasers från olika lopp i mediala flöden och det pratas om olika race här och där. Vår egna kalender där hemma är ganska fullkladdad med lopp- Både dom som är inplanerade att genomföras och dom står på önskelistan. För egen del blir det mest dom stora loppen, dom som ingår i Långloppscupen och kanske nått enstaka annat. Måste erkänna att det är visst avund jag ser alla olika slags cykellopp som går av stapeln på mer södra breddgrader, som ligger utom räckhåll för oss. Åtminstone om man inte vill göra ett flerdagars-projekt, och såna blir det så det räcker om jag ska köra cuploppen. Det hade vart nice att sticka emellan med några fler XCO-race och andra lite mindre mer lokala lopp. 

Det finns några - vi har det fina Tolvtjärnsloppet utanför Övik och Härnön runt som går nästan på hemmaplan i Härnösand. Flera år har vi också lyckats köra Orsa Bajk'n på midsommarafton och även Fäbodloppet i Särna har vi besökt någon gång i samband med besök i Dalarna.

 Första gången på Fäbodloppet i Särna var jag och en då nyfödd Frida supporters till Tomas som vann hela loppet med bravur. Jag minns mest att det var så in i h***e mycket knott så vi fick fly från startplatsen uppe i skogen och ta oss en sightsing i Särna city medan loppet pågick. (Den gick fort kan jag säga, Särna är liksom inte jättestort.. =). Men loppet var fint och arrangemanget är drivet av härliga eldsjälar så det är med glädje vi återvänder till skogen utanför Särna när vi har chansen!

 Härnösand bjuder ofta på fina lopp- både XCM i form av Härnön Runt och XCO i olika former. Fantastiska banor och tuffa backar!

Innan start på Orsa Bajk'n 2018. Det var svinkallt och det gick BRUTALT fort i 15km, inget som passar mig egentligen men ett härligt arrangemang med både MTP och löpning och klasser för alla åldrar. 

Men cuploppen är många och resvägarna långa, och ska sommaren bestå av något annat än cykellopp så räcker tiden tyvärr inte till för alla roliga evenemang som lockar. Sen är vi två som vill köra race och då vi inte vill slita alltför hårt på barnvakterna blir det mycket turas om - nu är Tomas världens snällaste och låter mig köra dom stora loppen om jag vill, och själv satsa lite mer på några XCO och typ ultravarianter som Siljan Runt och Lidingö 24. Jag ser galet mycket fram emot att få heja och serva på dessa!

Ibland - ganska ofta faktiskt - funderar jag över den här Långloppscupcirkusen. Ett fantastiskt arrangemang på alla sätt och vis och grymt kul att vara en del av det. Men jag vet inte om det lockar mig att satsa på dessa lopp flera år i rad? Man har ju liksom gjort dom. Och jag är lika starträdd inför varje masstart så bara det är en anledning att låta bli nästan. Känner mig alltmer sugen på andra lopp, nya lopp, mindre lopp på nya platser. Låta livet styra tävlingskalender istället för tvärtom... och egentligen, det ena behöver inte utesluta det andra. Man kan plocka russinen ur kakan och smaka på lite av varje. Och inte bry sig om det där med totalplaceringar. Vi får nog se lite vart det lider, inget är skrivet i sten. Inte ens vår tävlingsplanering ;-) Vad jag vet är att jag börjar bli så smått racesugen, sugen att träna mer och mer tävlingslikt och köra snabba slingor på torra stigar!

Men det är ännu tid kvar, och just nu vräker snön ner. Och glad för det är jag, för ikväll ska vi tillsammans med min mamma och pappa och bror med familj bege oss ut i skogen på skidor till Fågelbergsstugan, där vi ska övernatta och vara stugvärdar hela helgen. Sälja gulaschsoppa, våfflor och varmchoklad, åka skidor och mysa framför brasan. DET är livet det!

onsdag 27 februari 2019

Misslyckade intervaller

Vaknade inna klockan ringde i morse, låg och väntade på signalen. Det var dags för ett intervallpass i ottan, ett av dom jag brukar gruva mig mest inför - 4 x 10 min tröskel. 10 minuter är ändå rätt länge och då jag brukar lägga mig på strax över tröskel på dessa pass så blir det rejält jobbigt mot slutet. 

Drog på mig cykelbrallorna, på med läkten, värmde upp 10 minuter och så drog jag igång första intervallen. Men det stämmer inte idag. Huvudet var inte med, det saknades motivation nog att övervinna den där första mjölksyran som brukar dyka upp när man höjer intensiteten, innan cirkulation, andning och muskelarbetet är riktigt synkat. Efter 1,5 minut klev jag av. Gjorde en kopp kaffe och funderade över läget. Kände att jag ville komma ut, och gott om tid hade jag innan jag skulle vara på jobbet. Så jag drog på mig mer kläder, tog fram lampan och cyklade ut i mörkret. 

Jag fick 1h och 40 minuter cykling, jag fick mörker, soluppgång och dagsljus. Jag fick medvind och motvind. Kom fram 20 minuter innan jobbdagen startar så nu sitter jag och skriver detta och funderar över det där intervallpasset som uteblev. Om jag bara ska skita i det eller försöka få till det senare i veckan. Jag tycker ju inte om att hoppa över pass, så är det bara, men å andra sidan vet jag nog varför det blev som det blev och det kommer inte bli lättare kommande dagar. Samma sak hände för exakt en månad sedan, och en månad innan dess också... satans PMS som gör mig nedstämd och ynklig snarare än arg och irriterad. En obestämd ångest som smyger sig på och infiltrerar min dag som en mycket objuden gäst. Trots att jag börjar lära mig mönstret och tänker att jag är beredd så slås fötterna undan varje gång, det är liksom svårt att värja sig. Borde väl egentligen inte ens planera in tuffa pass just dessa dagar, men jag vill liksom tro att jag ändå ska kunna stå över några skithormoner, att jag minsann ska få bestämma själv över vad jag ska göra. Men kanske är det bara dumt att jobba mot, bättre försöka hitta sätt att jobba med. Jag njöt verkligen av att vara utomhus och få cykla mig lite trött av distansen nu på morgonen, kanske är det man ska satsa på...

Men nu är det dags att börja jobba

tisdag 26 februari 2019

Repetition eller variation?

Har man läst någon form av träningslära får man ofta höra hur viktigt det är med variation i träningen för att fortsätta utvecklas, att utmana kroppen på nya sätt så den tvingar anpassa sig till olika slags påfrestningar. Därför kändes det så bakvänt när jag konsulterade en bekant ang träningsupplägg och han rekomenderade att jag i styrketräningen skulle köra tre övningar, samma tre övningar, under flera veckors tid. Trög som jag är har jag låtit detta gro en rätt lång tid, och nu kommit fram till att han har ju rätt i hur han resonerar. Vill jag att kroppen ska bli riktigt bra på något, då måste jag utsätta den för samma typ av belastning om och om igen. Öka vikten allt eftersom givetvis, men ge den chansen att bygga upp sig optimalt för att utföra just det jag vill att den ska bli grym på. Håller jag på och byter övningar varenda gång jag är på gymmet ger jag liksom aldrig mig själv chansen att bli riktigt bra på nått.

Och det samma gäller ju konditionen - var inte rädd att träna samma sak flera gånger, om och om igen. Kruxet ligger såklart i att man vill bli bra på flera olika saker. Bästa syreupptaget, oändlig uthållighet och kunna klämma en slutspurt snabbare än cyklisten vid din sida. Hur löser man detta? Jag tror helt klart på att träna i block - en längre period där merparten av kvalitetspassen stimulerar samma fysiska förmåga. Sen ett annat block på x antal veckor som tränar en annan förmåga. Och så rulla blocken under året, lite olika längd på dem beroende på var du är i träningssäsongen. Och visst, man kan behöva ruska om lite ibland, byta ut, tänka nytt och göra nått helt annat. Men inte för ofta, tror man kan vänta tills man nästan känner att utvecklingen stannar av innan man rör runt för mycket i ett upplägg.

Tråkigt? Nä, jag tycker det är skönt. Hela livet innehåller så många val och möjligheter, hela tiden ska man tänka, välja, och fundera övar både stort och smått. Då är det skönt att bara köra upp och ner för samma gamla backe för 4e veckan i rad!

Men det är jag det

söndag 24 februari 2019

Träning efter sjukdom- hur jag ser på det

Jag lade upp ett instafoto igår där jag kört 30-sekunders maxintervaller dagen efter en magsjuka, men fick några kommentarer som gjorde att jag förstod att det inte såg helt bra ut. Och det helt korrekt utifrån det lilla inlägget, så tänkte använda bloggen att breda ut mig lite mer i text och förklara =)

Det började i lördags em, vi hade varit på fika hos mormor och morfar, åkt skidor och haft det väldigt trevligt när Frida kräks i hallen. Magsjuka hade florerat på förskolan under en tid så det var väl inte helt oväntat. På söndagen var det Sams tur, men redan på söndag em var bägge barnen pigga och lika full i fart som vanligt igen. Tomas var hemma och vabbade två friska barn måndag och tisdag tills dom 48+ timmarna efter tillfrisknande passerat. Trodde vi klarat oss bra, jag var riktigt kaxig och hävdade att jag aldrig blir magsjuk... haha, man ska vara försiktig med orden.

på onsdagen skickade Tomas meddelande att han inte mådde riktigt bra, han var på väg hem från en jobbresa och när jag och barnen kom hem lite senare hittade vi honom liggandes i soffan med rätt rejäl feber och illamående. Själv var jag fortsatt bergssäker att jag skulle klara mig! Men så, torsdag kväll, helt plötsligt blev jag illamående och hade en rätt jobbig natt, (men kräktes inte). På morgonen hade jag feber, mellan 37,5-38 och sov till och från fram till lunch. Då vaknade jag och kände att nu var det över. Hade till och med aptit nog att äta lite lunch! (Det ska rätt mycket till för att rubba min aptit..) Var lite smårisig i magen från och till under kvällen men hade inte feber, kunde äta och dricka utan större besvär och pysslade runt lite hemma. Tomas och Frida åkte till slalombacken så jag och Sam hade en härlig kväll för oss själva. Så på lördagen vaknade jag och mådde som vanligt. Tomas och barnen åkte på deras balett (alltså barnens, inte Tomas..) vid lunchtid och jag satte mig på trainern och värmde upp. Det kändes bra så jag körde passet som planerat, 8x30s max intervaller med riktigt bra ben!

Rätt eller fel? Ett dygn efter magsjuka och feber, men den hade inte varit vare sig speciellt hög eller långvarig. Jag hade i princip kunnat äta och dricka som vanligt och jag värmde upp lugnt för att känna mig för, och det kändes snarare väldigt bra än dåligt. Många läkare tycks överrens att vilopulsen är ett bra mått, om den är förhöjd med mer än 20% är det vila som gäller, eller vid pågående halsinfektioner då det är framförallt dem som kan ge den fruktade hjärtmuskelinflammationen man brukar skrämmas med. Nu tog jag tyvärr inte min vilopuls, det hade varit intressant, men då passet och återhämtningen efter gick såpass bra har jag svårt att tro att den var förhöjd. Och ont i halsen hade jag inte och hade heller inte haft tidigare. Så - jag tror inte jag gjorde fel som tränade.

Sen hade jag väl kanske inte behövt köra maxintervaller, men men, jag ville testa för mycket för att låta bli helt enkelt!

Det blev ett långt inlägg om en liten sjukdom, men ville liksom klargöra att man ska vara försiktig med träning när man har infektioner i kroppen.

Innan passet...

...och efter



Annars är allt fint just nu, efter en längre förkylning för några veckor sedan som medförde 2 veckors total vila. Men jag får inte riktigt samma panik längre när jag blir sjuk, dels för att jag de senaste åren varit förkyld så oerhört mycket och det har ju liksom gått bra ändå, och dels för att jag mer och mer inser att det inte är allra viktigast att cykla fortast, utan att ha kul på vägen!

Vackra dagar nu! Sörjer vintern som försvinner för fort men njuter av de värmande solstrålarna =) 


tisdag 29 januari 2019

Man kommer inte undan bacillerna!

När man är frisk, sådär riktigt frisk, då känns tjocka bihålor och onda halsar så himla långt bort. Men oj så fort det kan vända... borde väl anat oråd när både Sam och Frida var snoriga och såpass förkylda att dom fick vara hemma från dagis några dagar i förra veckan, men jag tänka att kanske, kanske skulle jag klara mig den här gången!

Katten är glad när familjen är sjuk - varm brasa och sällskap hela dagen!

Men såklart kom jag inte undan, kände väl redan under lördagens långpass att kroppen kändes lite olustig, och natten efter vaknade jag med svidande hals. Hemma från jobbet och vilar idag, brakade loss till en riktigt dunderförkylning och då är det inte så himla smart att smitta ner kollegor, eller ännu värre mina fina pensionärer. Passar på att plocka ner julen istället, och vila. 

Här hemma blev det verkligen stora kontraster från Gran Canaria, snön har verkligen vräkt ner senaste veckan! Det har vart svinkallt ute också så det hr blivit mest inomhusträning för min del. Jag gillar att cykla på vintervägar, men jag avskyr att frysa och att det tar 30 min att bara klä sig för att komma iväg. Och, jag tycker faktiskt det är helt ok att köra trainer, det hör liksom vintern till och det är lätt att få bra rutin på passen. 

Tummen upp för inomhusträning!

Ett endaste ynka skidpass har jag fått till, det är något jag ska ändra på när jag blir frisk! Skidor är verkligen grymt bra träning, och även om det krävs lite mer fix att komma iväg jämfört med att sätta sig på trainern så har jag bra förutsättningar här att få till det. Men barnen har åkt desto mer, i söndags blev det tävlingsdebit för dem på ICA-loppet i Matfors

Sam åkte för första gången hela vägen in i mål! Förra året var han ofta nöjd efter några hundra meter och tog av sig skidorna =) 

Hade tänkt skriva lite om kommande säsong och målsättningar, men jag tror det får bli i ett annat inlägg.