Sedan flytten för snart tre veckor sedan har löparskorna stått på hyllan, men hojen rastas desto mer. Ca 2 mil till föräldrarnas Casa inbjuder till bra transportsträckor, och nätet av småvägar i områdena runt Villa Veda har bara börjat utforskas. Finns en hel del fina cykelrundor och backar behöver man inte leta så länge efter, återstår bara att snoka rätt på lite fin stigcykling också.
Så vad ska jag göra av all cykling om inte tävla lite? Tomas hade Långa Lugnet i sin tävlingskalender och med möjlighet till barnvakt hittade jag ingen bra anledning till att inte köra jag med. 62km känns långt, även om det är ett av de kortare loppen i långloppscupen. Men jag behöver ju i te blåsa skiten ur mig i första backen, jag fegkör nog lite första milen så hoppas jag orka pressa lite mot slutet.
Men löpningen, fan, det verkar inte vilja sig för mig. Nu är det höften som är svagaste länken och hälsenan är inte 100% ännu heller. Är för tillfället mitt i en stötvågsbehandling, så kanske kan jag smyga igång igen om någon vecka. Men fan, det känns lite hopplöst, ska jag vara i form till fjällmaran borde ligga och nöta höjdmetrar i Sidsjöbacken nu. Och startar jag otränad lär jag ju bara dra på mig någon ny skit under loppet. Jag kanske bara skiter i det och cyklar mer istället. Ett tag i allafall.
Huset och tomten, det är nog det bästa beslutet vi tagit. Nya projekt ploppar upp dagligen och vi lär aldrig komma ifatt, men det är kul och det ger en sån mening till varje dag så det blir lite lättare att köpa det faktum att löpningen inte får ta plats denna sommar heller.
Lite bilder såklart:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar