Smått desperat en timme senare föreslog jag att vi skulle gå ner och slå på en film och lägga oss med täckena i soffan. I bästa fall skulle jag kunna slumra medan hon såg på tecknade älvor.
Yeah right. Snart nog vaknade kusinens lillebror och var orolig då både storasyster och faster var försvunna ur sängen. Min egen dotter vaknade och erbjöd sig att bistå med det hon kan bäst: -"MAMMA, TIM ÄR VAKEN!" Jag hastade uppför trappen innan lillebror nr 2 väcktes och lade mig mellan de två vakna med förhoppning att dom kunde sövas om. Men det ville sig inte, och en våning ner började storasyster-kusin bli orolig igen.
Jaha, det var bara att samla ihop hela hostande vakna barnaskaran i soffan framför dom tecknade älvorna och själv krypa ihop i en boll på mattan och försöka få mig en blund. Det gick inte. Snart nog var älvornas äventyr över och kraven på underhållning från de små behövde tillgodoses. Valet föll på Micke och Molle, den längsta film vi hade. Klockan var fortfarande bara 04.30 och jag hade ännu visst hopp om en liten
liten slummer. Men nä. Vårens ljus må vara ljuvligt men ack så förrädiskt för en som försöker somna på morgonkvisten i ett rum utan persienner.
Så nu sitter jag här med en kopp kaffe, på golvet, och ser på en fullständigt orimlig vänskap mellan en hund och en räv. Klockan är 05.00 och jag har varit vaken i drygt 3 timmar. Snart börjar dagen på riktigt och jag skänker en öm tanke till alla föräldrar med spädbarn. Jag har glömt hur det är att inte få sova... 😴
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar