Färden går vidare

2 dagar i Singapore, och nu står väskorna packade för vidare färd mot NZ via Sidney. Tydligen ska vi flyga någon ybermegamaskin sista biten från Sidney till Aukland, frågan är bara hur mycket jag kommer imponeras av det sådär kl 3 på natten.. Men Tomas och Frida verkar se fram emot att beskåda detta spektakel så det är väl bra! 

Singapore har vart bra. Tokvarm, rent och snygga asstora byggnader med parker på taken. Det är såklart lite annorlunda att flänga runt med en sexmånaders unge (som ska stanna och flirta med varenda vi möter), vi har fått anpassa dagarna en del efter henne.  Inomhus på dagarna och utomhus lite senare när solen inte är så stark. 

Gårdagen spenderades på fik i en lyxgalleria, i en schysst botanisk park och avslutades i Little India. Rätt coolt, man går från det rena och välordnade Singapore, över gatan och hamnar rakt i ett hörn av Indien. Stökigt, trångt, fyllt med goda och mindre goda dofter, indier överallt, musik och allmänt kaos. Sen över en annan gata och plötsligt är allt som vanligt igen. 

Tyvärr har jag inga bilder, har bara fotat med vanliga kameran.. Men idag tar jag nog med telefonen så kanske det blir lite fotovisning här senare! 

Singapore!

Efter en natt på flyget med dunderförkylning, som jag då tyckte var rätt jobbig, har jag nu genomlevt en natt med jetlaggad baby och rännskita. Jävlar i min låda vad dålig i magen jag varit! Och eftersom Frida fick gå och lägga sig typ 4 timmar tidigare än vanligt pga tidsomställningen sov hon inte så djupt, så jag var livrädd att väcka henne också när jag sprang på dass stup i kvarten. Men tillslut gav det med sig och både mor och dotter höll på att sova över frukosten. 

Vi är som ni förstår framme i Singspore i allafall och resan gick ändå väldigt bra. Vi fick en dån där sovkorg till Frida som var toppen, hon sov helt ok och kunde sitta och leka i den när hon var vaken också. 

Frida i sin bassinet

Efter frukosten har vi vart och handlat lite medan Tomas tog en löprunda. Deras utbud av barnmat är enormt, kunde inte låta bli att smyga ner lite i korgen.. Och Frida som inte ens äter barnmat. Dumt. Men kul :-) vem vet, hon kanske gillar det Asiatiska käket bättre? Lite vila nu innan det är dags att testa hotellpoolen, och i eftermiddag blir det en utflykt till en ö här utanför (som nog är Singspores största turistmagnet :-)  

Hej så länge! 

Sjuk...

Det var inte bara en känsla, efter ett försök till en löprunda igår var förkylningen ett faktum  =(

Som vanligt när jag blir sjuk sätter det sig i halsen, ont som satan och snart lär jag tappa rösten. Inte alls optimalt för långflygning... får stoppa på mig halstabletter så det räcker och hålla käften.

Jaja, en förkylning går väl över rätt fort och eftersom jag ändå känner mig supertaggad att träna just nu så gör det inte så himla mycket. Vi ska ju stanna 3 dagar i Singapore på vägen till Nya Zeeland, och det kanske är lika bra att ägna de dagarna åt Frida och dygnsomställning istället för att leta löprundor. Det kommer hinnas det också!

Kommer att uppdatera med lite bilder från resan här på bloggen har jag tänkt, är inget stort fan av att lägga ut en massa på Facebook. Så kika in lite emellanåt om ni vill se hur vi har det =)

Hejsvejs!

Bortförklaringar

Vet inte om det är det faktum att vi om några dagar drar till varmare väder eller en liten förkylningskänsla som gör att mitt träningssug just nu är spårlöst borta. I vanliga fall tycker jag känslan av att en förkylning ligger och lurar är oerhört frustrerande, det där gränslandet mellan frisk och sjuk. Nä, då är det bättre att vara totalt klubbad med feberfrossa så man slipper fundera över om det lämpligt att köra på eller vila. Men nu gör jag tvärtom och skyller på lite kli bakom näsan för att få lämna löparskorna i hyllan och ta en promenad med Frida istället. Jag menar, vem vill flyga till andra sidan jorden med en förkylning?

Äh, jag har helt enkelt ingen större lust att träna. Och vet ni, det känns rätt nice. Det är så sällan jag helt utan vidare skiter i träningen så när jag nu känner för att göra just det och dessutom inte har någon större ångest över det så tänker jag ta tillfället i akt och njuta =)

I dag gick vi istället till kyrkan sångstund och sen sopplunch, och därifrån vi fick med oss fina Steffi och Mikael hem för kaffe och barnmys. Har sen packat lite men eftersom Frida absolut inte ville sova middag ensam idag så ligger vi nu i soffan bägge två och ser på konståkning istället!

Frida är väldigt fascinerad av storkusin Alice

Alice tycker dock att Frida ska se in i kameran istället :-)

Får se om vi tar en sväng i morgon, en sista tur på Högdalstoppen kanske innan vi drar. Eller så kanske jag är lite förkyld. Man vill ju inte bli sjuk till flyget  ;-)

Morgonfix

Klockan är nu 7 och jag har varit vaken i 3 timmar... resten av familjen sover som stockar. Faaaan varför kan jag inte bara sova som normala folk???

Aja, har ju istället redan fixat en massa inför dagens kalas och haft en lugn skön frukoststund med mig själv, så jag får väl välja att se det positiva.

Nä men om man skulle ge sig ut och kuta en runda nu då kanske...? sista veckan som jag behöver frysa om fötterna, om 8 dagar drar vi till Nya Zeeland!!! hahahahahhahahahahahahahahhaha =)

Winter Run

Igår var det dags för en formkoll igen, hade anmält mig till Stockholm Winter Run. Kul med lite lopp såhär på vintern, ger ett avbrott i träningen och en inspirationskick! Fast lite konstigt kändes det med start kl 17, kan inte påstå att jag direkt hade någon tävlingskänsla under dagen. Hängde hemma hos Maria och Avanti över lunch och hade det väääldigt skönt i soffan, just då kändes det mycket avlägset med nummerlapp och startskott... Men jag kom iväg i allafall, som vanligt ute i alldeles för god tid vilket hade kunnat innebär onödigt lång tid utomhus i kylan - om jag nu inte satt på mammaradarn och snokade upp ett amningsrum fullt med fåtöljer, mammatidningar och gratis toalett inne i gallerian vid Hornstull =) Där hängde jag i värmen och läste om fördelen med hemlagad barnmat och om sovrutiner för ettåringar tills det var en kvart kvar till start. Då snörde jag åt skorna och joggade ner till Tanto där starten skulle gå. Tävlingskänsla? Njaaaaaa.....

Men det räckte med 5 minuter i startfållan för att hornen skulle växa fram. Åh vad jag gillar att tävla! Spanade snabbt in startfältet och såg några tjejer som såg snabba ut. Petra visste jag att jag inte rådde på, och mycket riktigt var hon utom synhåll så fort startskottet smällde av. Snabb tjej det där! Men tvåan låg ca 20 meter framför mig, så jag naglade fast blicken på hennes rygg och följde det tempot vilket kändes väldigt lagom, det gick fort men inte okontrollerat. Vi hade några grabbar runt oss också som jag turades om att växeldra med (särskilt i blåsten längs kajen på Liljeholmssidan hade man nytta av en rygg framför sig). Det var platt och lättsprunget de första 2,5 kilometrarna, inte värt att hitta på så mycket där utan det var mest att haka på och bevaka positionen. Sen blev det en stigning upp på höjden ovanför Årstabron, och där tänkte jag att jag skulle testa att lägga in ett ryck. Fick dessutom utomordentlig hjälp av en av killarna som var stark i backen, planen gick hem och jag passerade tjejen som låg framför. Sen följde en lättlöpt kilometer över Årstabron, nu hade vi den lilla vinden i ryggen och lätt medlut. För mig som egentligen är bättre i mer kuperad terräng gällde det att hänga i nu och återigen fick jag god hjälp av medlöpare som jag kunde hänga i hasorna på. Över bron, uppför backen, vänster och förbi fotbollsplan, utför och tillbaka mot starten och så ut på andra varvet. Inte så mycket att säga om det, jag hade bra känsla nästan hela vägen och fortsatte följa bra ryggar vilket var till stor hjälp. Tänkte på kaffet och kexchokladen jag skulle äta på tunnelbanan hem och tryckte på lite extra uppför backen andra gången. När vi tagit oss över bron igen tillät jag mig att släppa grabbarna lite, jag hade inte riktigt det där jävlar anamma som krävs för att pressa skiten ur mig... som tur var var det utför in mot mål så det gick ändå att trycka i lite extra där, vilket resulterade i nytt pers med 2 sekunder! 39:51 blev det nya och jag är såklart grymt nöjd. Presentkort på ett par skor är inte fel det heller =)

Tack arrangörer för att riktigt bra jobb, bra bana och trevliga funktionärer. Och såklart stort grattis till Petra som sin vana trogen plockade hem segern med råge!

Kottens vrålåk

Måste bara skriva ett hyllningsinlägg till vår kära Chariot. Att det skulle bli en sådan fin familjemedlem vågade jag inte hoppas på då vi hämtade den begagnad vagnen i Bagis...

Idag tänkte jag springa ett lugnt långpass och bara njuta efter gårdagens lopp (mer om Winter Run i nästa inlägg). Tomas var i städartagen och började redan efter frukost att feja och putsa på hemmet, så vad passade då bättre än att jag tog med mig kotten och drog iväg 2 timmar?

Och jag mår så himla bra av att springa med henne i kärran! Istället för att brottas med ett litet dåligt samvete av att lämna henne hemma med funderingar om hon är glad, ledsen, trött eller hungrig så har jag henne med mig =) Och hon å sin sida sover ju såååå mycket bättre när vi skumpar fram med vagnen i friska luften än inne i sängen. Kan nog säga att det är enda gångerna jag verkligen kan njuta av att vara ute länge och inte känner behov att komma hem så fort som möjligt. När jag kan testa nya vägar och undersöka var dom kommer fram någonstans. Och vaknar kotten på vägen är hon lika nöjd ändå, hon sitter ju framåt så hon kan sitta där och kika ut på landskapet som svischar (nåja...) förbi.

Det var bara det. Chariot. Grym grej, nöjd mamma. 

Fina vagnen