Vulkaner och träningstankar

Lite taskig nätuppkoppling så det blir lite glesare mellan inläggen. Inte riktigt läge att blogga när vi står med varsin telefon och bebis på magen i duggregnet utanför McDonalds för att snålsurfa hem mail på deras wi-fi. Så det blir till att skriva i godan ro på rummet istället och sen publicera när tillfälle ges. Så när ni läser det jag skriver nu är det redan inaktuellt ;-) 

I allafall, vi är kvar i Taupo mitt på nordön. Vädret är lite bättre men fortfarande lite småregnade från och till. Tog några lugna dagar från löpningen, började känna av lite småont från knäna.. Men nu är de fit for fight igen, igår blev det 4 x 2km intervaller på en kanonfin promenadväg längs med sjön. Som tidigare får jag slita för att hålla någorlunda tempo, nu snittade jag 3.54-fart och det var då inte gratis! Skulle vilja bli lite snabbare men tycker det är svårt.. har kört rätt mycket fart-fokus under hösten och vintern men det händer inte mycket. Typ inget. Aja, visste jag för 3-4 år sedan att jag skulle göra de tider jag gör idag så skulle jag vara sjukt nöjd, så jag borde väl kanske vara det nu då istället. Eller inte.. Va fasen, nöjde man sig blev man ju aldrig bättre?!! Och det vill man ju. Eller vill man? Hmm... Inte till varje pris kanske, det finns faktiskt viktigare saker. Men jag är övertygad om att mycket ännu kan förbättras utan att tumma på familjetid, det handlar nog mer om att optimera varje pass snarare än att träna mer. 

Hoppsan, spårade ur lite, det där med farten har jag redan tjatat om tidigare. Tänkte ju bara skriva lite om dagen.

Det är fullt med geotermisk aktivitet i markerna här och idag har vi gjort lite utflykter till såna ställen. Det är coolt, men lite läskigt också. Det är jordbävning någonstans på NZ typ varje dag och det skulle kunna ske vulkanutbrott närsomhelst. Landet ligger på två olika plattor som rör på sig i förhållande till varandra, så det är en jäkla aktivitet! 

I morgon blir det långpass igen, sen är det bara 2,5 vecka kvar till bergsmaran jag ska springa så snart är det dags att dra ner lite på träningsmängden. Hur nu det ska gå med alla fina platser vi har kvar att besöka innan dess..

Äntligen har det blivit fart på Fridas hårväxt! Måste vara gynnsamt klimat här

Bilder!

Kommer lite i otakt med bild och text när jag bloggar från mobilen men har bilderna i datorn. Så här kommer en bildkomplettering!

Min hoj runt berget i Nelson

Tomas och Frida röjer 

Tomas efter en tur uppför berget utanför Hastings

Baddags för skitungen!

Ett stopp längs vägen mot Nelson för en löprunda på Quen Charlottes Track. Vackert höstigt nu på NZ!

Botaniska trädgården i ett regnigt Wellington

Blöta trötta tusingar. Jag hade banan för mig själv i allafall =)

Supermysigt café i ett stigmecka utanför hasings. Jag var ute och samlade kilometrar i spörgnet medan Tomas och Frida lekte och drack kaffe.

Vi är i Taupo nu, kanonfina löpmöjligheter men jag är lite sliten och softar lite. Njuter av Frida som strålar som en liten sol i det annars ganska grå vädret. Tomas har börjat uppladdning inför halvmaran på lördag och det ser lovande ut! 

Regn, berg, kaffe och choklad

Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Typ så tänkte vi när vi drog på oss tightsen och körde genom regnet mot foten av ett berg jag inte ens minns namnet på. 6 mil senare på slingriga grusvägar, ännu med regnsmattret mot fönsterrutan, funderade vi över klokheten i valet. Till sist kom vi fram ändå och utan vidare krusiduller knäppte jag ryggsäcken och drog iväg i bäcken - förlåt, längs leden. Blött underifrån och ovanifrån, men har ni tänkt på hur kul det fortfarande är att grisa ner sig ordentligt så länge man håller igång och inte fryser? 

Efter 43 minuters konstant klättrande (dock löpbart denna gång) nådde jag toppen. Utsikten var obefintlig, regnet och dimman inneslöt mig i ett litet vitt rum och jag kände mig rätt liten på berget.. Utan extra kläder och med bara vatten i ryggan var det dumt att dra ut på njutningen längre så jag vände om och sprang ner igen. Väl nere efter några felspringningar hittade jag Tomas och Frida torra och glada i en liten raststuga tillsammans med två inregnade jägare. 

Snabbt klädbyte, underbart torrt ullunderställ, och så Tomas tur att besegra toppen. Sen in i bilen och hem igen , fortfarande 6 långa mil men nu med ett kaffestopp på chokladfabriken :-) mycket bättre! 

Banlöpning i Wellington

Smidigt när Tomas skrivit ett inlägg innan mig, då kan jag bara hänvisa dit och behöver inte skriva om väderförhållandena igen. Han drog alltså iväg i förmiddags och rekade löparbanor i hällregn. Själv hade jag nästan bestämt mig för att testa ett gym i närheten för mina tusingar.. men Tomas övertalade mig att köra ute, så efter lunch for vi tillbaka till anläggningen där Tomas var tidigare. 

Det finns massor att skylla på. Regn, blöta tunga skor, dåligt fäste, kastvindar... Men det vete fan om det beror på det. Det gick i allafall inte alls bra, hade kass känsla och negativa tankar hela passet. Tänkte skita i det efter 4 stycken men tog mig i kragen och körde en femte. Snittade 3.43 tror jag. Det är inte jättedåligt, men jag trodde jag kunde mer.  Hade hoppats på mer, känns som jag stagnerat i fartutvecklingen. Aja. Får bli lite mer snabbfokus när vi kommer hem. 

Tillbaka till nordön!

Så sitter man på färjan igen, den här gången med riktning norrut. Tänk att det snart gått två månader! Samtidigt som jag vill stanna tiden och bara fortsätta resa runt såhär - Dricka en massa kaffe på mysiga fik, äta lunchmackor i solen,morgonmysa i sängen med mina bägge älsklingar, springa runt bland bergen och bara ha det bra - så visst ska det bli skoj att komma hem också. Träffa vänner och familj igen, börja jobba! Jag är ju rutinknarkare så en del av mig ser fram emot vardagsrutiner igen. Men ännu är det länge dit, nu ska vi maximera vistelsen på nordön med en halvmara för Tomas och en bergsmara för mig och däremellan har vi siktat in oss på de bästa MTB - och löpområderna. Det blir grymt. 

Först blir det två dagar i huvudstaden Wellington där vi förhoppningsvis ska möta upp med en gammal kollega till Tomas. Vi har också snokat upp en löparbana där vi tänkte spendera en riktig  familjedag med maxade tusingar. Perfekt att turas om att springa och leka med Frida :-) 

Efter att jag skrev inlägget om brist på tempopass har det faktiskt blivit majoritet just sådana. I går 10 km snabbdistans och i morse 2 x 3 km intervaller. Kan väl inte påstå att det går vare sig lätt eller rasande fort, men det är ingen katastrof. Ett pass på bana nu så kan jag med gott samvete återvända till bergen sen :-) 

Trött tjej på färjan

Det är höst på Nya Zeeland, men trots det runt 23-24 grader varm på dagarna. Inte alls fel! 

Vattenkraftverk, källor och tama ålar.

Vi befinner oss just nu i Nelson, i morgon åker vi vidare till färjestaden Picton och i övermorgon går färden tillbaka till nordön där sista månaden ska spenderas. Det har blivit några lugna dagar för min del, som sagt blev jag rätt sliten av det där långpasset i Abel Tasman. Så det passar ju bra att skriva om något annat än träning! För vi gör faktiskt annat också, tro´t eller ej.

Här är vi och kollar in en liten vattenkraftstation med historia bakom sig, den byggdes i början av 1900-talet och först användes vattnet för att rensa bort jord från guld, typ. Sen gjorde man det till en kraftstation.

Här leds vattnet ner till kraftverket

Promenadväg längs vattenfåran...

...fast vissa föredrar ju att gå i vattnet och jaga kräftor istället

 Sen åkte vi vidare till en källa, det var rätt häftigt. Som från ingenstans kommer det asmycket vatten och bildar en sjö. Helt klart, man ser hur långt som helst genom vattnet.

På väg från Abel Tasman till Nelson stannade vi till på ett urmysigt tradgårdscafé där dom hade "tama" ålar. Tro jag det eftersom det var fritt fram för turister att mata dem. Det var nästan så dom hoppade upp i knät.

Väl framme i Nelson hade gubben som vi hyr rummet av uppgraderat oss på eget bevåg då han såg att vi skulle ha ett barn med oss. "Ni måste ha det lite större och en egen uteplats, ni får en lägenhet till samma pris som rummet". Har jag sagt att Nya Zeeländare är världens gladaste och vänligaste människor? Nu fick vi en egen dusch som var perfekt för Frida att bada i, och det var rätt välbehövligt kan vi nog säga ;-)

Okej då, lite träning också. Idag blev det cykel igen! Hyrde en MTB och drog iväg på en cykelled runt ett av bergen precis utanför stan. En härlig tur på 43km som känns i händerna efter skakiga utförslöpor. Mumma för cykelbenen och tacksamt för löparmusklerna som fick vila en dag till!

Nu kom Tomas in efter en snabbdistansrunda, nu ska bara skruttis vakna så blir en sväng ner på stan i eftermiddagssolen.

Långpass (igen)

Innan den här resan var jag orolig över att jag låg så dåligt till med långpassen, blev både uttröttad och uttråkad om jag sprang längre än två mil. Nu är jag inte längre så orolig. Igår var planen att bli ivägskjutsad och avsläppt vid början av en led för att sedan springa som i en trekant och ta mig tillbaka till boendet för egen maskin. Planen var bra, om vi bara hade hittat den där jäkla leden! Jag är helt säker att vi åkte rätt, men det fanns ingen led där! Irriterad och stressad att komma iväg (tack Tomas för ditt goda humör som räddade morgonen) tog vi sikte på en annan led som började typ 30 minuters bilresa därifrån. Ett tag var jag nästan sugen att skita i det helt, tiden rann iväg och jag visste att Tomas ville hinna ut till kusten för ett långpass också under dagen. Den "nya" leden innebar dessutom en längre runda och jag var inte helt säker att jag skulle klara springa hela vägen.

Men iväg kom jag och tur var det, för det var en riktigt rolig stig att springa, trixig och knixig och upp och ner. Dock gick det inte så fort, efter en timmes löpning hade ca 7 km avverkats och jag hade gissningsvis det tredubbla kvar.. Klockan närmade sig dessutom lunch och jag hade knappt något mer än vatten med mig. Men det var inte mycket mer att göra än att tugga på, och det gick ändå förvånansvärt bra. Efter ett tag gick det att springa lite fortare och 20 km passerades efter dryga 2,5h. Efter 23 km kom jag in i en svacka, jag sprang och sprang men tycktes inte komma någonstans. Började bli trött och hade lite ont i ett knä. Visste att det snart borde komma en grusväg men den tycktes aldrig dyka upp... Så jag skyllde inför mig själv på att jag inte ville dra på mig någon skada, men sanningen är nog mer att jag bara var trött och hungrig... plockade i allafall upp telefonen och sms:ade till Tomas att möta mig med bilen. Det var säkert 15 km kvar hem och jag orkade helt enkelt inte springa hela vägen! 

Till sist kom jag ändå fram till grusvägen och nu kändes det faktiskt lite lättare igen. Hade nu sprungit 27km på ca 3,5 h och hann nästan 5 km till innan Forden dök upp som en räddande ängel i  ett dammoln på grusvägen =)

Förutom att agerat privatchafför hade Tomas dessutom fixat kycklingrullader och svampsås till middag. Snacka om att lägga sig på plus! Tveksamt om jag nånsin kommer ikapp... 

Kändes att det var andra långpassen på bara 4 dar, såhär efteråt är jag lite sliten. Nu blir det vila/återhämtningslöpning några dagar tror jag.