Febern har stövlat in men tar 100ggr hellre en influensa än en förkylning

Har ju fått ovanligt många friskveckor nu, i princip har jag kunnat köra på sen Julafton. För mig vintertid är det rekord, med råge. Men en olustig känsla i bröstkorgen i söndags utvecklade sig under måndagen till 39.1 graders feber, och såhär med facit i hand skulle jag såklart ha litat på känslan och inte tränat i söndags. Jag tycker jag har blivit mycket bättre på att tolka de där signalerna, men var väl övermodig efter den här "långa" friska perioden. 

Men faktum är att jag tar 100 ggr hellre en influensa än en förkylning. Förkylning, för min del, kan i värsta fall innebära 2 månaders vidrigt halsont, medan en influensa ofta går över på en vecka, även om man är brutalt däckad den veckan. 

Frida är också krasslig, dock inte lika risig som jag, vilket såklart är skönt men samtidigt inget direkt drömläge att själv ligga feberdäckad och samtidigt ta hand om henne. Alldeles för mycket skärmtid med andra ord... då ska vi inte tala om hur det är dom timmarna på kvällen när lillebror kommer hem från dagis! Tack och lov för alvedon. 

Här ser vi pigga ut men skenet bedrar

Skidor och barnprogram

Enligt träningsplanen är detta en vilovecka, det var ju synd att jag inte tog den liiite tidigare så kanske jag hade kunnat undvika detta? Eller inte, svårt att spekulera i det, men nog finns det en poäng i att undvika att träna ner sig alltför hårt just denna tid på året när man 

vill ha ett fräscht immunförsvar. 

Så till alla er därute, släng in lite återhämtning om ni känner er slitna. Eller isolera er totalt, bacillerna är inte nådiga såhär års. 

Nackdelar med sociala medier

Vet inte hur ni har det, men mina sociala flöden fylls med rapporter från gnistrande lååååånga långpass såhär års. Den ena har cyklat 3h på frostiga stigar, den andra 8 mil vintrig grusväg. En tredje har trotsat kyla och slask för flera timmars träning in på kontot. 

Själv sitter jag mest på trainern och matar tröskelintervaller. Och tvivlar till och från på mitt upplägg. Kan inte låta bli att påverkas av alla dessa stenhårda långdistanscyklister som matar mil efter mil. Kör jag för lite distans? För korta pass? Kommer jag inte hinna få till uthålligheten innan tävlingssäsongen är igång? Eller är det så att det är jag som just nu höjer min kapacitet och kommer med superform till startlinjen? Svårt att veta, svårt att lita till egna upplägget när man inte har så rackarns mycket cykelerfarenhet att luta sig mot.. 

Nåväl, i går kände jag att jag behövde ett av de där långa distanspassen utomhus. Dels för att känna att jag kan, dels för att jag längtade ut efter all denna inomhuscykling. Så efter ca 45 min påklädning av klädlager, elvantar, elstrumpor, skoöverdrag och punkakittad rygga var jag äntligen redo. Och det var skönt. Åtminstone dom sträckor där inte vägbanan lutade brant mot diket och samtidigt var superspårig till följd av allt snöande senaste tiden. Jag trampade på och njöt. Började frysa lite efter ett tag och var glad när jag började närma mig hemmet igen. Rullade in i garaget och tänkte att nu är det min tur att lägga upp en frostig vinterbild och skriva något klatschig om långa vinterdistanspass. Plockade upp mobilen för att kolla Strava - 37 km. 37 ynkliga kilometer, det var vad jag klarade innan tårna frös bort. Trots elsockar och vinterskor och vinterskoöverdrag. Hur fan gör ni andra???

Dagens träning: 60 min på trainern med 10st 30sekunders maxdrag innan jobbet + 45 min spinning med "backintervaller" efter jobbet. Svettigt, varmt och förhoppningsvis effektivt. Långpassen, dom tar jag senare! 

Bilder? Nä inte en chans att jag tar av mig mina trippla lager vantar för att frysa fingrarna av mig för en vintervit långpassbild. Ni får en från Barnens Vasalopp istället, Sam och Fridas andra skidtävling! Sam kom ungefär lika långt som första gången innan han tyckte det räckte och tog av sig skidorna, ca 100m. Han har inte riktigt greppat tävlingskonceptet än, och lika bra är kanske det... 

Kusin Tim i täten och Sam bakom

Frida och kusin Ida, laddade på startlinjen

Blockträning, hjulhaveri och snökaos

Verkar som någon bestämt sig att landets sammanslagna snömängd ska samlas ihop och dumpas över Sundsvall! Herrejävlar vad vi skottar och skottar och skottar. Idag när det gick ut med en klass 2-varning, kollektivtrafiken är inställd och skolorna håller stängda, då gav vi upp alla försök att komma hemifrån och laddade upp med brasved och kaffe istället. 

Inte brist på träning för det, eftersom jag tagit mig vanan att somna runt kl 20 med barnen vaknade jag 04.37 och kände mig rätt utvilad. Och liksom andra mornar denna vecka börjar jag denna arla morgonstund med ett pass på trainern, denna morgon var det 3x10 min som stod på programmet. 

Det var andra tröskelpasset denna vecka, om det vill sig väl kommer jag klämma in ett vo2max- intervallpass också innan veckan är slut och därmed är detta två-veckors tröskelblock till ända! Sen blir det några lugnare dagar igen. Nått att se fram emot, även om jag vant mig och nästan ser fram emot mina tidiga mornar på trainern framför tv:n. 

Och inte var det slutjobbat efter det rätt rejält jobbiga intervallpasset, ute låg ca 5 dm nysnö och väntade på att bli bortfraktat. Hyfsat less nu faktiskt på att skotta snö. 

Cykelhaveri har jag också, mitt under en kort distansrunda på lunchen i tisdags slutade bakhjulet att driva, tramporna bara snurrade runt runt. Jippi! Tre kilometer cykelskolöpning, dragandes en cykel längs en snorhal, dåligt plogad och lite för trafikerad väg. Lätt stressad att hinna tillbaka i tid till jobbet. Det var inte mitt bästa pass. Konstigt nog funkade cykel igen senare på kvällen, funderar nästan om jag inbillat mig allt, men finner det ytterst osannolikt och hjulet får nog följa med till supermekarna på Sportson för en påtitt. Nu var jag tre km bort, inte kul om det händer 3 mil bort..

Men på det stora hela flyter det på hyfsat med träningen trots stundvis rätt komplicerad logistik för att få ihop allt. Nu längtar jag efter lite vanlig vacker hederlig distanscykling utomhus bara, även om trainer och ergocykeln gör jobbet bra. Måste fylla på lite på njutakontot! Först ska jag bara skotta ett par-tre decimeter drivsnö så kanske jag kommer till jobbet i morgon... 

Hemmadag med två troll 

Jomen snö har vi så det räcker

Mycket sånt här nu. Hoppas det ger resultat till sommaren! 

När energin bara räcker till en sak...

... då tycker jag gott man kan tagga ner på andra plan. För en stund. 

Jag började mitt andra nya jobb idag, som sjukgymnast på en företagshälsovård i stan. Och jag börjar känna igen mönstret nu hos mig själv- när det sker stora förändringar i vardagen, ja då sinar den där riktiga inspirationen för träning. För stunden känns det inte riktigt lika viktigt som vanligt. Jag har också lärt mig att vila lite i den känslan. För jag vet att det snart är som vanligt igen. 

Så idag efter en introduktionsdag på Avonova var det ganska motvilligt jag gav mig iväg till gymmet för det tänkta löpbandspasset och lite styrketräning. Och jag lät det vara omotiverat, men grnomförde det ändå någorlunda för jag mår så bra av det resten av kvällen. Annars är detta en lugn vecka träningsmässigt, Tomas drar till storstan ikväll så fram till torsdag får jag vara glad om jag lyckas med bedriften att hålla uppfarten körbar, leverera barn till dagis och mig själv till jobbet inom rimliga tidsramar... 

Första blocket klart

Fick ju lite feeling förra veckan och satte ihop ett träningsupplägg efter alla veckors förkylning. Ett försök med blockträning. Nu är första veckan gjord

- 2 tröskelintervallpass,

- 1 vo2maxintervallpass

- 1 spinningpass med fokus på korta maxintervaller

Och så lite distanscykel och lätt löpning på det. Känns väldigt skönt att ha klarat av all kvalité i veckan och ha helgen fri till vad jag vill! Ett bra pass skidåkning hoppas jag få till men annars blir det nog lite lugnt på träningsfronten. Nästa vecka blir en lugn vecka, Tomas har en jobbabortavecka och det är helt enkelt för tajt med jobb och lämning och hämtning och snöskottning för att få till så mycket träning. Men det är ju också poängen med det här blockupplägget! Varva hårda veckor med lättare. Så efter nästa vecka kör jag två i intervallveckor med fokus på tröskel. Riktigt peppad faktiskt att se hur kroppen och huvudet svarar på det, kan villigt erkänna att sista intervallpasset den här veckan inte var superenkelt... 

I helgen har vi gäster i huset, Magnus, Helena och lilla Axel är här för att inkassera bröllopspresent på Himlabadets relax medan vi är barnvakt. Det  är supermysigt, finns inget bättre än nattgäster och att få spendera lite längre tid med fina människor. Hoppas på några grader varmare väder under dagen bara så vi kan vara lite ute och leva vinterliv. 

Det går bra just nu! Mår så mycket bättre sedan jag börjat jobba och fått lite rutin på vardagen. Skolan slet nog ännu mer än jag fattade just då. 

Vi har hunnit med en tågutflyckt till Härnösand och Teknichus också, helt fantastiskt ställe för barn

Den är inte speciellt bra, jag har ingen koll på watten, men den har revolutionerat mitt cykelliv- plötsligt kan jag köra kvalité på lunchen!  

Vågar jag skriva att jag är frisk?

Idag är första dagen jag inte haft ont i halsen eller värk från bihålorna. 7 veckor tog det. Först 4 veckor helt utan träning, sen lite småträning beroende på dagsform men helt bra har det inte vart. Först idag. Vi skulle till badhuset med barnen, drygt 27km bort och alldeles lagom för en cykeltur. Så jag drog iväg efter frukost, en timme innan resten av familjen. Och där var den! Känslan att kunna trycka på när det tog emot och ta tillvara på hjälpen som utförsbackarna gav. Så himla härligt, så längesen jag hade den känslan att jag glömt bort att sakna den. Och så brutalt vackert det är här nu. Som att leva i ett vykort, snö snö och mer snö. 

Med en frisk kropp dröjer det inte länge innan hjärnan börjar spåna träningsupplägg. Och med inspiration från en cykeltidning har jag lagt upp ett blockträningsprogram för kommande veckor, 2 veckor med intervallfokus följt av 2 veckor lugnare distans. Jan-feb kommer intervallerna ligga runt 

tröskel och vara långa, sen är tanken att de ska kortas någon, intensiteten höjas något och VO2 Max förbättras massor 😊. Men det får vi se. Jag håller egentligen bara tummarna för att få vara frisk en stund. Allt annat är en bonus.

Hittade en kompis på jobbet

Ser sjukt fokuserad ut. Jag var nog mer rädd, första intervallpasset på många många veckor

Frida debuterar i slalombacken! 

Snö så det räcker... 

Tröskelpass

Ett problem för mig med jobbpendling och vintercykling var hur jag skulle få till tröskelpassen- dom där typiska intervallerna på trainern när man har råkoll på watten. I somras körde jag en del av dem på känsla under pendelsträckorna, tyckte det funkade bra trots att jag inte pysslar med wattmätare och sånt tekniskt krafs annat än inne på trainern. 

Men på dåligt vinterväglag kolsvart mörker och klädd med dubbla lager vantar som gör att jag inte ens kan få med mig en vanlig klocka- nä det blir inte mycket till kvalité då. Jag är glad att ta mig helskinnad de 23km till jobbet på rimlig tid. Och med heltidsjobb, småbarn och en kvällströtthet som ber mig somna med barnen, då blir det inte mycket trainertid till vardags.

Men idag slog mig tanken, det skulle möjligen kunna finnas en testcykel på jobbet? Och jodå, där stod den. Troligtvis inte använd på flera år. Men den funkade över förväntan, och efter att ha friskat upp minnet om hur man räknar ut watten utifrån motstånd och kadens fick jag till ett fint lunchpass med ett gäng enminutare. Och med mig fick jag också träningsmöjligheter för framtiden som jag inte alls räknat med, känner att detta kommer underlätta jakten på någon slags cykelform under vintern.

Annars blir bjuder vinter på en del snöskottning också, så gymmet känns överskattat just nu!

Lunchdaten

Har stigit upp 5.30 på morgnarna för att skotta fram parkeringen innan jobbet... nu räcker detfaktiskt med snö för en stund! 

 Laddar för lunchpass

Och Frida har slalomdebuterat!