Mer cykling på banorna vid LV5!

En sån påskhelg. Jag som trodde den skulle handla om att överleva snarare än att leva som gräsänka med ungarna hela långa helgen. Men jag har ju inte varit själv. Svägerska, kusiner och föräldrar, nykläckt tremänning, mina egna kusiner, morbror med sambo. Familjen. Såna dagar prisar jag beslutet att flytta hem. Och barnen, som senaste veckan slagit pers i gnäll och gråt, har tvärvänt och varit glada och drivna. Finns väl inget värre än att försöka bryta ett gnällhumör och peppa igång en 3,5-åring att göra något. Och finns väl inget bättre än att bara hänga med som en skugga i bakgrunden och se samma tjuriga 3,5-årings egna driv, upptåg, pysslande, fixande och lekande. Lyssna på hennes pladder där hon avbryter sig själv, se hur hon växlar från "jag, jag, jag" till att bli uppmärksam och omtänksam mot alla runtomkring. 

Det är värdefulla stunder som jag sparar i minnet och plockar fram när nya gnäll och gråt-rekord ska sättas. 

Och cykla har jag fått göra med. En timme innan middag igår sa mamma, "ska du inte sticka ut en sväng nu då så är jag ute med barnen?". 25s senare var jag ombytt och klar. Satte av i hundra knyck nerför backarna bort mot 

LV5 och MTB-banor som finns där. Konstigt, trots att vi hänger i Sidsjön så mycket har jag aldrig fått till ett riktigt bra pass på de banorna. Tills igår, så jäkla skoj det var! Försökte hålla uppe tempot lite på dom rätt trixiga banorna, och ofta går det ju faktiskt bättre då. Farten är förlåtande när rötter och skrammel ska övervinnas. Klarade flera partier utan större svedor som jag haft problem med tidigare. Måste få till fler pass där, jag som är sämst på att nöta teknik behöver cykla tekniskt för att bli bättre. 

Avslutade kvällen med en filmkväll, Prinsessan och Hrodan gick på TV och Frida och jag såg hela filmen medan Sam grejade på med allt möjligt runt omkring. Skönt ibland att bara skita i läggningstider och inte ha en lista på saker att göra efter att barnen somnat. 

Filmkväll!

Idag drar vi hemåt, men först hoppas jag få till en morgontur på Klissberget. 

Hoppar Högbo

Redan mitten av april. Påsk. Tomas har dragit till Norge för att skida upp och nerför berg, jag drar till Sidsjöbodarna och letar påskägg. Inte så dumt något av det. Fast jag får ju hänga med kidsen 😊 Svägerskan är också gräsänka så vi tänkte ägna påsken åt att göra en del utflykter med alla barn, Norra och Södra berget står på agendan. Cykeln är också medpackad men frågan är om jag får till så mycket träning. Hoppas mamma och pappa kan passa barn någon timme så tar jag en tur upp till Klisstugan någon dag. 

Annars har det faktiskt vart en rätt bra period, förutom en förkylning med 5 dagars vila har jag fått vara frisk nu 1,5 månad. Låter kanske inte så mycket men för mig är det en evighet! Dock har jag bestämt att skippa säsongens första tävling, Högbobiken. Enda chansen för både Tomas och mig att få köra är att jag startar i elitklass då de har en senare starttid (vi åker med barnen så kan inte köra samtidigt). Men att tävla XCO i elitklass känner jag mig inte bekväm med, så jag står över och passar istället på att cykla så mycket jag bara kan på alla fina stigar i Högbo. 

Glas påsk på er! 

En helt ok vecka

Fem veckor utan sjukdom idag! Det firade vi med distanspass, brasa och fredagsdrink. Det är ju kul när man kommer och ska hämta på dagis och Frida ropar "Mamma, du sa att det är fredag idag, då ska vi göra fredagsdrink! Jag ääääälskar drink!" Då känner man blickarna på sig och är lite snabb att förklara att fredagsdrink innebär havremjölk mixat med banan och mango. För barnen. Har man tur kan man själv få en GT. Om man gjort en bra dag. Det har jag iof inte gjort idag, otroligt dåligt har det gått med pluggandet. Inte med disciplinen, nejdå, jag har allt försökt men idag gick det bara jävligt dåligt med allt. Då är det fint att sätta sig på cykeln, får man nått att vara nöjd över iaf när den där drinken ska blandas. 

Fredagsmys hos oss! 

32km blev det idag, varav 25 i lite högre fart. Lite högre fart för mig var idag ca 26km/h, på MTB visserligen men långt ifrån häpnadsväckande. Men va fan, jag är nöjd. Det känns bättre och bättre. Och det är kul. Gott så. 

Det har faktiskt vart en rätt bra träningsvecka, lite blandat korta och långa pass, mycket lugnt men har börjat trycka på lite ibland. Går och funderar över vilken klass jag ska köra i Skandisloppet i Uppsala om 1,5 månad. Var inne på korta, 28km, men börjar bli sugen på riktiga klassen trots dåliga formen. Den är 51 tror jag så inte sådär skitlångt som loppen kan vara ibland. Ska fundera lite till

Dom här har iaf anlänt till butiken 😊

Sviktande självförtroende

Efter ännu en förvirrad kursstart med nya program att få ordning på och lära sig känner jag mig helt matt. Sen nattning av barnen också så jag orkade helt enkelt inte köra mer ikväll. Blev sittandes med mobilen istället och nu har jag köpt gummistövlar till Sam och anmält mig till en biodlingskurs i sommar istället för att läsa statistik. 

Bikupan tar form. Sakta men säkert... 

Inte bara matt i skallen, rätt matt i benen med. Rullar fortfarande runt med röda tungklumpen, dubbdäck och dubbelvagn. Känns som jag bara blir segare och segare för varje pass. Skulle behöva ut och trampa mil på en lättrullad cross, få tillbaka lite av den sedan länge borttappade fartkänslan. Läser andra bloggar och häpnar över vilka pass som körs, känner att självförtroendet sviktar och undrar om jag verkligen varit med och tampats med de där tjejerna. 

Glömmer den tid som vart, glömmer att det viktigaste är att hålla mig frisk just nu. Undrar nästan, var jag verkligen så sjuk? Jag kanske bara skulle kört på trots alla förkylningar? Jag kanske inbillade mig dem? Glömmer att det viktigaste är glädjen. Dags att sluta läsa cykelbloggar för en tid. Bättre läsa om biodling. Och statistik förstås... 

 

Lyckan finns i det lilla

Sitter på husverandan i vårsolen. I handen har jag en kopp termoskaffe som blev kvar från cykelpasset jag just kom hem från. I ugnen står lunchen och blir klar. Cykelpasset ja, en sväng till Galtström blev det. Vackert värre vid kusten även om gamla rödingen med dubbdäck var allt annat än lättrampad. Hade sällskap för ovanlighetens skull av Fredrik, också han nyinflyttad med familj från Stockholm. Han körde cross, utan dubbar. Han fick cykla i cirklar runt mig för att inte frysa, typ. Ska inte bara skylla på cykeln heller, formen är ju av förklarliga skäl inte vad jag vill att den ska vara. Vilket jag känner tydligt efter två dagar med tre timmar vardera på cykeln. 

Med det var inte form eller frånvaro av form jag ville skriva om. Utan det här andra, glädjen i att få vara ute i naturen, att bli trött, att komma hem och få sitta såhär som nu och bara må bra. Lyckan i enkelheten, det lilla livet. Det slår ju allt. Det krävs inte mer. Man luras att tro att man behöver komma bort, åka utomlands, gå på spa, gå på yoga och vad det kan vara. Jag kan bli stressad av allt som finns att göra. Brottas med känslan av att jag borde göra mer. Borde? Vad får jag det ifrån? Visst kan det vara kul, ibland, kanske... fast det är inte i såna aktiviteter jag finner lugn och harmoni. Det är här, på verandan, med en kopp kaffe efter en lång tur i skogen. 

Den här gamla sköningen fick rycka ut idag då Rosen står på service

Lab och trötta ben

Stadsdag idag, efter att ha fått på barnen någorlunda rena kläder och borstat en massa småtänder och vinkat och pussat och vinkat igen så bar det av in till universitetet för att köra lab med grabbarna. Sista rycket nu i den här kursen, nästa vecka börjar två nya kurser och sen blir det sommarlov! De flesta jag snackar med ser all teori som ett ont måste för att få börja koppla och laborera med all läskig elutrustning som vi fått. Jag ser det tvärtom. Fan, jag har skitsvårt för det där kopplandet och mätandet, en massa teknisk utrustning och apparater som ska hanteras. Nä, ge mig ett skrivbord och en bunt med papper istället. 

Så efter en sån här dag är jag rätt slut i skallen, och istället för att sätta mig och börja skriva på rapporten tog jag mitt förnuft tillfånga och hämtade hojen istället! En sväng till Juniskär, ett stopp på gymmet och sen plocka upp kidsen på hemvägen. För första gången på riktigt länge var jag helt slut i benen när jag kom hem. Först gym och sen släpa på vagnen med barn i uppför backarna, det var visst receptet för det. Efter den fysiska tillfredställelsen var man nästan redo att steka ett gäng pannkakor med två frivilliga små medhjälpare, nått som annars brukar få mitt tålamod att rasa i botten redan vid första lilla handen som stoppas ner i pannkakssmeten...

Goda pannkakor blev det och fick en stund till rapportskrivande också när Tomas kom hem, en bra dag i all enkelhet! 

Dom är bra söta i allafall, vildingarna...

Intensitetsnivåer och träningsdagbok

Jag är ingen trogen träningsdagboksidkare. Snarare lite av en periodare, har testat lite olika varianter och skrivit i lite pliktskyldigt några månader men sen kommit av mig. Antagligen för att jag inte använder mig av träningsdagboken i min träning, jag kollar i princip aldrig i den. Roligare att göra nya upplägg än att utvärdera gamla...

Men nu gör jag ett nytt försök. En helt vanlig blank fysisk bok får det bli, där jag kan klottra ner både lite idéer om upplägg och utförda pass. Tanken är att hålla lite koll på intensiteter i förhållande till infektioner, allt för att lärea mig mer om hur jag funkar.

Och för att lyckas med detta måste jag ju definiera olika intensitetsnivåer så jag kan gå tillbaka och se och jämföra. Så då har jag kikat lite på skidåkarnas definioner, där man snackar om A1, A2, A3 och ibland A3+. Här kommer min tolkning av definition:

A1 - låg intensitet, prattempo helt klart, används under långa distanspass eller rena återhämtningspass

A2 - Under tröskel. Jobbigare än A1, tänker att man kör mycket sån här träning under vinteruppbyggnad för att jobba upp uthålligheten

A3 - Runt tröskeln. Oftast i intervallform allt mellan 3-20 min. Den här träningen ska kännas! Ökar Vo2max och tränar ffa central kapacitet, alltså hjärta och lungor. Mer sån här träning närmare tävlingssäsongen, varvat med lugna distanspass

A3+ - Anaerob träning, maxintervaller typ 30-sekundare. Behövs om man ska hänga med i rycken!

Så, dessa nivåer tänker jag att jag skriver ner i träningsdagboken, Blir skoj att se hur det ser ut sen under ett år. Har såklart lite ideer om själva upplägget med men just nu ska jag bara hålla mig frisk och i princip bara köra A1-träning.

Förra veckan såg förresten ut såhär:
A1- 5h 20min
A2- 2h 45min

Idag blev det en timmes cykling med barnen på släp innan dagis, försökte hålla nere intensitetet även om det blir jobbigt med vagnen i uppförsbackarna. Blir cykel när jag hämtar också men extremt lugnt. I morgon står det mattetenta på schemat, då ska jag lyckas med bedriften att lämna på dagis innan kl 7 för att hinna in till universitetet! Inte optimal tentauppladdning kanske men det lär inte hänga på det om jag klarar den eller inte. Bilburet blir det i alla fall och det passar nog bra med en hel vilodag, har ändå vart igång varje dag nu sen jag blev frisk.