Hanmer Springs

Så har vi landat i Hanmer Springs, en riktig liten turistort men en mysig sådan :-) Stället är väl mest känt för sin stora vattenpark med termiska pooler, men vi har inte helt otippat sökt oss hit av en annan anledning- fantastiska tracks, både för korta och långa turer till fots eller på hjul. Tror faktiskt det blir till att hyra en hoj i morgon! 

Idag var det dock löparbenen som fick jobba igen, drog iväg i morgonkvisten och kom hem 2,5h senare efter att ha klättrat uppför, rusat nerför, beskådat vattenfall och kryssat fram mellan träden på små, fina stigar som börjar alldeles runt knuten. Som ni förstår efter förra inlägget kändes detta som högsta vinsten, en kamp vunnen! 

43m högt vattenfall, fint för ett litet drickastopp

Roliga stigar :-) 

Även om bergsklättring har sin charm så var det skönt med lite mer löpbara stigar.  

Sen blev det en promenad till centrum för att kolla upp cykeluthyrning och handla till middag, dom just intagits framför en film. Frida somnade just efter en ovanligt kinkig kväll, och frågan är, vad hittar man på nu? Dagen känns liksom fullbordad. Kanske man skulle ta tillfället i akt och lägga sig i soffan med boken. 

Varning för personliga grubblerier

Idag när jag var ute på långpass sprang jag och funderade på lite av varje, och som vanligt när tankarna flyter fritt är det spännande att se var de hamnar. Det är ju lite speciellt att vara ute på resa såhär. Eller rätt mycket speciellt kanske, vardagen ser ju inte direkt normal ut. Även om mammalivet hemma inte hade så många rutiner så följde dagarna ändå ett visst mönster. Jag märker att jag har lite svårt när dessa rutiner eller mönster saknas! Det är i och för sig inget nytt för mig, jag har vetat det länge och även försökt jobba med den biten hos mig själv, att kunna ta dagarna mer som de kommer. Inte minst vad gäller träningen vilket ni som följt bloggen fått tagit lite del av i tidigare inlägg.

Idag var jag dock lite snällare mot mig själv. Jag tänkte att jag är nog helt enkelt inte en sådan personlighet. Jag önskar att jag kunde vakna på morgonen och inte ha några planer, och njuta av det. Att se vad som händer, vad jag känner för och vad som erbjuds. Jag önskar jag kunde njuta av att bara vara hemma tills något dyker upp och då nappa på det, och om inget dyker upp vara nöjd ändå. Jag avundas de som kan t ex vara hemma för sig själva en fredagkväll, kanske för att de är trötta efter en arbetsvecka, utan att känna sig miserabla och ensammast på jorden. De som kan få för sig att bjuda hem vänner på middag utan att fundera över om alla trivs, om maten smakar bra och om man verkar sådär skönt relax och avslappnad med lite lagom koll på allt (fast man egentligen har järnkoll..).  Jag undrar hur det vore att bara kunna gå in på ett fik och sätta sig vid första bästa bord utan att fundera på om inte det där bordet där borta vid fönstret ser lite mysigare ut att sitta vid (alla dessa menlösa val gör mig galen!). Önskar det kunde gå tre veckor utan att jag kört ett enda långpass bara för det inte passat sig och inte bry mig så mycket mer om det.   

Men jag är inte en sådan person. När jag vaknar varje morgon ser jag dagen mer som en kamp som ska genomföras med minsta möjliga motgång. Har jag bestämt en utekväll med en vän oroar jag mig mer över att lokalen ska vara för skränig eller maten för dålig istället för att bara se fram emot sällskapet. När Frida sover så njuter jag inte så länge av lugnet och egentiden innan jag börjar oroa mig att hon ska vakna och skrika (särskilt när hon var skitliten, nu är hon nästan alltid på gott humör när hon vaknar =). När hon är på gott humör kan jag oroa jag mig för att hon ska bli på dåligt humör.. När vi ska äta är jag rädd att hon inte ska vilja ha sin mat och förstöra måltidsstunden. Nu på resan när vi kommer fram till nytt boende oroar jag mig över om sängen är för mjuk, om det finns plats nog för alla väskor, om det finns bra med golvyta för Frida, att inte vandringslederna ska vara så bra som vi trott etc etc… Det är i allt detta oroande som mitt rutinknarkande kommer in, allt är så mycket enklare när det följer bestämda mönster och vanor, när jag inte behöver ta en massa beslut och göra olika val som jag sedan får ta konsekvenserna av.  

Som sagt, jag önskar jag vore mer tillbakalutad och nöjd i stunden. Att jag inte funderade så himla mycket på om det vore bättre om jag gjort si eller så. Men jag är inte så, och jag tror det är enklare att acceptera det och förhålla mig till det på ett sunt sätt istället för att stånga mig blodig ständiga försök att förändra tänket. Med det inte sagt att jag ska sluta jobba på de här grejerna, men kanske mer på hur jag förhåller mig till mina tankar än att förändra själva tankarna. Typ se på dem med lite distans och inte låta de påverka mig så himla mycket

Men det har sina fördelar också att se livet som en kamp. Jag är ju sjukt nöjd när jag går och lägger mig efter en helt vanlig dag som passerat utan större bekymmer. En måltid med god aptit från lillskruttans sida blir en stor seger istället för att passera obemärkt. En löprunda på en ytterst ordinär led blir till en grym löpupplevelse. En lyckad utekväll blir ett minne för livet. Och lyckas jag laga en punktering på cykeln utan att behöva gå hem är lyckan total!

Dagens dravel: Försök inte ändra dig, men jobba med att förstärka dina positiva sidor och minimera de negativa, och se på dig själv med lite sunt perspektiv =)    

Vinprovning Runner´s style

Igår hade vi en heldag att spendera i Marlboroughdistriktet, känt för sina många och bra vingårdar. Då varken jag eller Tomas direkt spottar i glaset när det bjuds på findricka ville vi såklart ta tillfället i akt och dra på vinprovningsturne! Frågan var bara hur, även om NZ har något mer tillåtande promillehalt bakom ratten kändes det inte direkt som något alternativ att fylleköra mellan gårdarna.. Cykla var visst vanligt om man skulle tro alla broschyrer, men populära turistaktiviteter tar man också bra betalt för och att hyra cyklar skulle kosta ungefär som tre flaskor riktigt fina viner. Nä, det kändes inte lockande. Istället tog valde vi att kombinera två av våra två stora intressen- löpning och vin :-)

Vi packade ner en karta, kamera, plånbok och unge i löparvagnen och drog iväg. Solen hade just börjat värma upp luften när vi lugnt och fint tassade på till det första stoppet, Hans Herzog Vinery. Här blev det provning av 4 vita och ett bubblande, varav en flaska Pinot Gris hamnade i vagnen innan vi fortsatte vår tur. Vi hade fått förutom en flaska vin fått med oss ett tips från vindamen att istället för att följa stora vägen springa på sandbanken längs med floden, vilket vi också gjorde. Skönt att slippa trafiken och Frida somnade gott av det det lite skumpigare grusunderlaget. Dock stod solen högt nu och klockan närmade sig lunch så efter ytterligare ca 45 min löpning var det tacksamt att svänga in på Hunters, en jättefin gård med utomhusservering i skuggan av träden. Först fick Frida lunch medan vi serverades varsitt glas Souvignon Blanc respektive Reisling, sen ägnade hon sig åt att stoppa vartenda fallet löv inom räckhåll i munnen medan vi stoppade våra munnar fulla med pasta, svamp och fetaost. Satt rätt fint! Därefter följde en lite mindre vinprovning för vår del och leksaksprovning för skruttan som hittade en korg full med spännande saker. När vi lämnade gården hade packningen ökat ytterligare med en flaska bubbel. Vi har ju snart en födelsedag att fira :-)

Soligt och fint

Första stoppet

Frida snackar in sig hos personalen 

Lunch!

Just det, hon kryper mest baklänges nu..

Men lika glad för det!

Nu hade vi exklusive stopp sprungit i nästan 1,5 h så vi kände att det var dags att vända hemåt. Vi siktade på ett sista stopp, Claudy Bay, för att ytterligare bygga på våra vinkunskaper. Här fanns en riktigt sjysst uteplats där man kunde slöa till i stora soffor medan man smakade av de olika vinerna, vilket passade oss perfekt. Frida var i sitt esse och röjde för allt hon var värd, såg mer ut som det var hon som smakat på vinet än vi! Efter lite vila och med något rundare fötter fortsatte vi tillbaka mot startpunkten och på vägen lyckades vi palla med oss både vindruvor och persikor. Gissa om de smakade gott tillsammans med varsin äpplejuice (alkoholfri) när vi kom tillbaka och fick lägga oss på filten och slöa efter nästan 2,5h löpning. 

Två vinprovare på Claudy Bays uteterass

Tillbaka och fika på filt =)

Sen drog vi hem och hade pannkaksfest :-) 

Mount Taranaki

Tanken med att bo i New Playmouth var att spendera några dagar på berget utanför stan, Mount Taranaki, som enligt broschyrerna skulle krylla av vandringsleder av olika slag. Nu blev det inte riktigt så, det kom en halvmara och dåligt väder emellan. Men igår kom vi i allafall upp på berget! Först drog Tomas iväg mot toppen för att se hur nära han kunde komma innan vädret satte stopp (blåste typ 15m/s vid ledens början, och inte blev det mindre en bit upp). Han kom upp mot 2000 möh innan han vände och fick ett fint pass på knappa 3h. Kolla in bilderna på hans blogg. Under tiden tog jag och Frida en kortare vandring med bärryggsäcken på en fin led nere i skogen där vi hade skydd mot blåsten, och sen fikade vi på det otroligt fina besökscentret. Gott kaffe och en hel låda med barnleksaker :-)  

När Tomas sen kom ner igen var det min tur att snöra på mig löpardojjorna. Trots att det bara var 2 dar sedan loppet kändes benen hyfsat fräscha, jag hade tänkt mig lite intervallkörning. Valde att köra en intervallstege på bilvägen upp mot centret då terrängen på lederna inte tillåter så höga hastigheter, (och för att slippa störa alla vandrare och flåsa dem i nacken..). Nu blev det ju lite speciellt, eftersom vägen var en konstant låååång backe så gick de första intervallerna i typ 3-tempo utför medan andra halvan snarare löptes i 6-tempo uppför. Men det är nog bra det med, huvudsaken att man får slita lite.

Efter den lilla utflykten åkte vi till ett badhus där vi njöt alla tre i de varma bassängerna (i alla fall tills någon unge bajsade i vattnet, och det var inte Frida fast det kändes som alla trodde det eftersom hon var enda babyn där).

Nu sitter vi i bilen igen på väg till Wellington där vi ska tillbringa natten innan vi i morgon tar färjan över till sydön! 

Mountain to Surf Marathon - tävlingsberättelse

Jepp, så har man sprungit en halvmara på Nya Zeeland också! Tänkte skriva en liten race report. Började med en skön promenad på 2 km ner till bussarna som skulle ta oss bort till starten. Gick och lyssnade på knattetimmens pod och såg fram emot dagens utmaning. Väl på bussen hör jag svenska röster överallt och det visar sig att Springtravel är här med 49 deltagare, varav ca 15 tror jag sprang halva distansen och de andra körde hela maran. Kul att snacka med lite folk hemifrån!

Sen kom vi fram till Inglewood där starten för halvmaran skulle gå, och det hade redan börjat springa förbi maratonlöpare som ju startade lite tidigare. Jag sökte upp toakön men insåg att med två ynka bajamajor längst skulle det ta hela dagen att komma fram, så det blev buskarna istället. Jag var inte den enda om man säger så. I startfållan stirrar jag oförskämt på en Rubin McRae-kopia och funderar huruvida det är mannen i fråga eller ej, men det visar sig att det är hans brorsa som är på plats för att ta lite hand om sverigegruppen eftersom Rubin själv är hemma och utökar familjen om jag förstått det rätt. Grattis =)

Så i alla fall, efter lite försening tack vare det enorma toakön går starten. Som vanligt har jag lite pejling på vilka tjejer som ser snabba ut, och den här gången var det två stycken jag tänkte hålla ögonen på. Men det blev inte så mycket hålla ögonen på dem, två ryggar som försvann i fjärran var det enda jag såg och kunde lugnt konstatera inte hade den farten i benen idag... vet inte vad dom gick i mål på men dom var nog flera minuter före mig. Vad hade jag hoppats på då? Att banan var lätt rådde inga tvivel om, platt asfalt och negativa höjdmetrar. Frågan var hur min obefintliga uppladdning skulle ta sig uttryck, och som vanligt är man väl alltid lite osäker på formen när man inte haft någon formcheck på länge. Men vad fan, med ett pers på strax under 1,27 tänkte jag att nu ska jag inte fega, jag siktar på 1,25! Det är ju utför =) Men se det fick jag äta upp, idag fanns inga sådana tider i kroppen. Fick kämpa för att hålla mig i ett tempo mellan 4.15-4.30 och det var typ där jag låg och rullade på genom hela loppet. Finns inte så mycket att säga. Det var en astråkig bana, rak platt asfalt längs trafikerade vägar. Det roligaste var när vi sprang förbi en kohage. Hade några mindre svackor och toppar genom loppet men låg mest och tuffade på och räknade ner kilometrar, och så tillslut var jag i mål. Tror att jag klarade precis under 1.29 men har inte sett något officiellt resultat ännu. Tredje tjej blev jag. Jag är faktiskt väldigt nöjd ändå med loppet, distansen kändes helt ok men farten fanns inte riktigt. Blev ett grymt träningspass och det är alltid skoj att tävla.

På väg mot mål

Tror man kan se en liten Frida på picknikfilten =)

Utsikt från dagens berg

Väl i mål hade vi mysig picknick, man fick vattenmelon när man kom i mål som har blivit en riktig Frida-favorit. Sen åkte vi och klättrade upp på ett litet berg utanför stan. Måste ju kompensera för all utförslöpning ;-)  

Tävlingsmorgon!

Sitter ensam i köket där vi bor och käkar gröt. Barn och sambo sover. För idag är det racedag!!! I onsdagskväll såg Tomas att det gick ett maratonlopp här idag, Mountain to Surf marathon. Man startar i foten av berget här utanför stan och springer ner till stranden där målet är, med andra ord - utför. Jag funderade en liten stund på saken. Att springa en hel mara kändes lite väl optimistiskt, men det finns ju också en halvmara... Så igår tog vi en lång promenad längs stranden bort till tävlingsregistreringen och anmälde mig =)

Vi som startar efter halva vägen går dock miste om de flesta höjdmetrarna utför som är i början av långa banan, men jag skulle ändå gissa att det är en rätt lätt banprofil.. fast, lätt betyder ju INTE att det passar mig egentligen, i konkurrens mot andra är det snarare uppför jag plockar tid. En liten titt på förra årets resultatlista gör ändå att jag har vissa förhoppningar, även om hela grejen blev helt spontan och oförberedd. Lite kul också att se hur två dagars bergslöpning funkar som formtoppning.

kl 9.30 går starten, för er hemma blir det alltså 21.30.

Nu ska jag se om jag kan matta lillskrutt lite innan jag drar till bussen

Att resa med barn

Tänkte ägna ett inlägg åt våra erfarenheter såhär långt från att vara på resande fot med ett litet barn. 

Frida var knappa 6 månader när vi åkte och har inte börjat krypa ännu. Med andra ord kan man oftast återfinna henne ungefär på den plats mad lade ner henne på, en klar fördel. Dock är hon inte alltid så himla nöjd att ligga själv just eftersom hon inte kan ta sig dit hon vill, vilket innebär en hel del bärande. Nu är ju vår Fridis en liten plutt på knappa 7 kg så det går rätt bra. Men på det stora hela tycker jag det är en bra ålder att resa med, hon är ju med oss hela dagarna och det är då hon är som mest nöjd! Dessutom sover hon fortfarande en hel del på dagtid vilket är en stor fördel när man åker en del bil. Just ja, en till stor fördel är att jag fortfarande ammar den största delen av matintaget. Underlättar logistiken. 

Det var lite från Fridas håll, men hur kul är det för oss då? Det blir ju helt klart en viss anpassning av aktiviteter. Eller egentligen mer att vi får turas om att göra saker som inte passar för Frida att vara med på (läs springa i berg) och det är ju lite trist att inte få uppleva alla saker tillsammans. Sen blir det inte riktigt samma semesterkänsla, jag kan liksom inte knäppa en bärs och ligga på verandan och läsa en bok hela kvällen efter en aktiv dag. Det saknar jag faktiskt, det här ständiga ansvaret är ganska påfrestande. Men ju mer jag märker att hon mår fint och trivs med att vara på resa, desto mer tror jag att jag kan slappna av och inte vara så "på tå" hela tiden. Sen är det ju fantastiskt att vi får möjligheten att dela den här tiden i hennes utveckling utan en massa jobb och andra vardagsrutiner att ta hänsyn till! 

Jag tycker man kan göra en hel del aktiviteter typ hela dagarna. Har man bara en bra bärsele och en vagn så är det inga problem att ha med barn. Kanske hade det vart svårare om hon var större, då hade man nog fått lägga in mer "kryptid". Å andra sidan finns det ett enormt utbud på en helt annan typ av aktivitet om man har ungar som är typ 3 år och äldre, mer familjeaktiviteter som vattenland, djurparker osv. Längtar dit :-) 

Några praktiska tips:

- vi köpte ett sovtält innan vi åkte, perfekt om man inte vill krångla med och betala extra för spjälsäng

- Något vi saknade mycket i början var en barnmatstol, så vi köpte faktiskt en portabel häromdan som man fäster i bordsskivan. Guld värd! 

- solhatt om man åker till solen. Skyddar jättebra. 

- en smidig bra skötväska, behöver inte vara så stor.

- en typ liten näcessär där man har våtservetter, sked, haklapp och barnmat

- en positiv syn på livet :-) 

Frida sover på filten medan jag äter lunch och Tomas är ute och springer

Vet inte om det var så mycket matnyttigt i det där. Res och njut! I morgon drar vi vidare, har förresten snokat upp ett lopp på nästa ställe.. En halvmara på söndag, kan det vara något kanske?