Träningen flyter äntligen men tävlingssuget saknas

Första "jobbveckan" gjord, mer likt en praovecka i mellanstadiet än ett arbete. Har mest suttit i bilar och snackat och haft det trevligt, vart med och mätt lite spänningar och bytt ut någon kabel. Men nästa vecka blir det nog mer att sätta mig in i på kontoret. 

Men cykling har det blivit, cykelpendlat varje dag vilket ger 44km/dag och klämt in en del intervaller och sånt skoj på den sträckan. I går blev det en trippel; först in på morgonen i ottan, sen vankades det sommarfest och kontoret var i princip tomt på folk redan kl 14. Perfekt, ut och köra 1,5 h stigcykling uppe vid sjukhuset innan dusch och party i stadshuset. Runt kl 22 var sen småbarnsmamman sömning och bytte åter om till blöjbyxa och trampade hem till skogen. 

Hemma efter jobbfesten! 

Idag fick det bli en lugnare dag, cyklade med Frida i vagnen på barnkalas några kilometer bort bara. Sen en liten joggtur faktiskt, hela 15 minuter! Ganska spänd ändå på vad hälsenan säger om det i morgon... Längtar så himla mycket efter att få komma igång att springa lite igen. 

I morrn blir det Gruvbacken igen, gruvar mig redan... den är brutal, iaf om man försöker ta den med stil! En annan som har skön stil är den här tjejen 

Rätt prioritering av klädsel

Så för tillfället tycker jag träningen flyter på. Känner mig motiverad och tycker formen går sakta åt rätt håll. Men konstigt nog känner jag inget direkt tävlingssug. Det är något med hetsen när starten går, trängseln, att vara sådär offensiv och kaxig som det krävs för att ta ryggar och kriga om positioner.. jag har inte det självförtroendet nu, det känns mer avskräckande än spännande. Ändå tänker jag tävling när jag tränar. Jag kör liksom med tanken att prestera. Och jag hoppas verkligen lusten att ställa mig på startlinjen kommer tillbaka!