Tolvtjärnsloppet

Har haft en massa upplägg till inlägg senaste veckan men ingen som blivit skrivet. Befinner mig i någon slags cykelsvacka både mentalt och fysiskt. Klev ju av Långa Lugnet efter ca 5 mil, och då hade jag gett upp tävlingen innan första varvningen. Såklart blir jag besviken, även om jag inser att det inte är så himla konstigt. Jag har ju liksom inte cyklat några långpass. Knappt några kvalitetspass heller för den delen. Men besvikelsen finns där ändå, kanske mest för att jag inte kämpade mig hela vägen runt? Aja. Inget att grubbla över nu. 

Men efter Falun har det känts motigt. Självförtroendet är i botten, särskilt vad gäller tekniskt cykling. Spänt och klumpigt, det blir inte bra. Och den negativa spiralen har fötts. Ju sämre jag cyklar, desto mindre vågar jag, och desto sämre går det. Tvivlet väcks, vill jag hålla på såhär? Det ligger ändå ganska mycket insats i cyklandet och tävlandet. Börjat längta lite efter en hel kropp som går att springa med. Samtidigt vet jag hur kul den här sporten är när flytet finns

 där.

Nu är vi Långviksmon för Tolvtjärnsloppet somTomas ska cykla i morgon. Jag bangade, jag är inte i tävlingsform. Och efter attt ha cyklat dryga 50km av banan idag känns detsom ett bra beslut, det är en minst sagt tuff bana. Tror knappt jag hade pallat hela. Nä, den här gången får Tomas offra sig för nummerlappen. Och barnen är med så någon ska ju hänga med dem också. Vi har lånat husvagn av mina föräldrar och har det riktigt mysigt. Ändå. Trots mina cykeltvivel. Ska försöka få till något mer pass på tävlingsbanan innan markeringarna plockas ner. Om hälsan tillåter, vaknade igen med lite halsont. Åhå, det går liksom inte superbra nu...