Sviktande självförtroende

Efter ännu en förvirrad kursstart med nya program att få ordning på och lära sig känner jag mig helt matt. Sen nattning av barnen också så jag orkade helt enkelt inte köra mer ikväll. Blev sittandes med mobilen istället och nu har jag köpt gummistövlar till Sam och anmält mig till en biodlingskurs i sommar istället för att läsa statistik. 

Bikupan tar form. Sakta men säkert... 

Inte bara matt i skallen, rätt matt i benen med. Rullar fortfarande runt med röda tungklumpen, dubbdäck och dubbelvagn. Känns som jag bara blir segare och segare för varje pass. Skulle behöva ut och trampa mil på en lättrullad cross, få tillbaka lite av den sedan länge borttappade fartkänslan. Läser andra bloggar och häpnar över vilka pass som körs, känner att självförtroendet sviktar och undrar om jag verkligen varit med och tampats med de där tjejerna. 

Glömmer den tid som vart, glömmer att det viktigaste är att hålla mig frisk just nu. Undrar nästan, var jag verkligen så sjuk? Jag kanske bara skulle kört på trots alla förkylningar? Jag kanske inbillade mig dem? Glömmer att det viktigaste är glädjen. Dags att sluta läsa cykelbloggar för en tid. Bättre läsa om biodling. Och statistik förstås...