Men innan verkligheten greppar oss är det dags för Ragunda100miles. En och en halv vecka kvar nu och jag funderar vad jag givit mig in på. 16 mil, det är jävligt lång tid i sadeln! Jag kommer få så förbannat ont i röven. Körde ett 4-timmarspass i förrgår och var rätt nöjd med det, tills det slog mig att jag antagligen inte ens kommit halvvägs efter fyra timmar på loppet. Lopp förresten, känns ju konstigt att tävla en sån sträcka. Tror knappast man kommer kriga om startpositionerna...
1,5 v kvar alltså, och jag har några pass jag vill få till innan loppet. Idag hade jag tänkt köra ett av dem, minst 6 backintervaller i vår sjuochenhalvminuters-backe (för mig, Tomas kör den nog på drygt 6 minuter..). Men solen sken och vi behövde nog komma iväg en stund tillsammans alla fyra, Frida har drivit oss till lätt vansinne med sitt humör ända sen hon piggnade på sig från sin mystiska sjukdom och då brukar miljöombyte vara en bra
strategi. Så efter lunch kopplade vi varsin vagn på hojarna och drog iväg mot en badplats ca 40min halvhårt trampande bort. Ännu mer uppenbart att sommarn går mot sitt slut, vi var helt ensamma på stranden. Mysigt hade vi i allafall, den långa bryggan var populär att springa på och ungarna plaskade i vattnet trots att badtermometern visade på bara 18 grader. Så backintervallerna blev ogjorda men 2*40 min med vagn i blåsten tog på fint det med. Och det är rätt nice att slippa trampa själv ibland och istället köra ihop på det här sättet.
Formen känns ok, lite sliten kanske fast jag tycker inte jag kört så himla hårt. Men det blir nog riktigt bra med några tuffa pass närmaste dagarna och sen rätt många dagar med lättare träning innan racet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar