Ett ganska tråkigt inlägg

En sån skön helg. Och den är inte ens slut! Nej, jag är inte helt frisk ännu och nej, jag har inte sprungit något. Men de senaste dagarna har ändå varit riktigt bra!

I torsdags kväll kom bror med familj på besök så Frida har haft sällskap av sin lite äldre kusin Ida några dagar. Och så himla mycket lättare det är att vara med henne när man är flera runt omkring och särskilt om det finns andra ungar med i bilden! Nu är ju vår tös ganska nöjd och glad för det mesta ändå, men det blir ändå ganska jobbigt att hänga med henne hela dagarna om man inte får bryta av med lite annat stimuli mellan varven. Jag har ju jobbet nu så jag upplever i och för sig inte det på samma sätt längre, men jag tror Tomas uppskattade att hänga med någon annan i samma sits.

Så i fredags fick jag fint besök på jobbet av storgrabbarna och småtjejerna. Vi käkade lunch i det gröna innan jag vinkade av dem och fortsatte på en tidig after work, för att sedan ansluta hemma i Hökis igen lagom till middagen serverades. Inte fel med en hemmaman ibland ;-)

Idag fick jag visa områdets stolthet för bror, soptippen Högdalstoppen i all sin blomsterprakt. Det är faktiskt grymt vackert där nu, åk dit och passa på att köra några tuffa backintervaller. På riktigt, gör det om ni läser det här. Det är dumt att låta bli. Efter det fyllde vi upp barnbassängen på terrassen och slängde i två skitiga ungar innan vi lämnade våra gäster och traskade bort på 1-årskalas i Gubbängen.

Äh vilket menlöst inlägg det här blir känner jag nu. Men det är rätt fint i alla fall, trots FFH (förkylningen från helvetet) Och jag tror jag är frisk snart. Jag känner det. Och satan vad jag ska springa då. Jag ska göra allt fel, jag ska träna igen förlorad tid så det ryker om det. Jag ska springa längre, oftare, och fortare än någonsin. Så det då.

Våra fina tjejer =)