Testcykling av första etappen

Igår kom vi fram till Imst, där starten går på söndag. Efter att ha kånkat ryggsäckar och cykelväskor genom tre tågbyten och slutligen den sista kilometern till hotellet (såklart för envisa och snåla för att ta en taxi) var det rätt så nice att slänga sig i hotellsängen och bara njuta av utsikten över alptopparna. Eller förfaras, när tanken slog ner att man snart ska ta sig över desamma och fler därtill... 

På tal om resa, alltså VILKEN njutning att resa utan barn! Ju krångligare det blir, ju kortare byten,ju mer att bära, ju sämre sittplatser, desto mer njuter man av blotta tanken på hur det skulle vara att göra samma sak med barnen att hålla koll på. Snacka om att man värdesätter nya saker sen man blev förälder.

Idag tänkte vi ut och reka första delen av första etappen, som börjar med en 15km lång klättring på ca 1000 höjdmeter. Ganska varierande miljö och underlag men på det stora hela ganska oteknisk cykling. Nerförskörningen på andra sidan var rejält mycket brantare och här fanns en del av de grusiga hårnålskurvorna som gruvar mig så för. Dom var precis så svåra som jag hoppats att jag inte skulle tycka. Men, för att se det positiva, jag lär bli ca 100% bättre på kurvtagning efter den här veckan! 

Inget fel på utsikten

Väl nere på andra sidan vände vi och cyklade upp igen. Tog det väldigt lugnt, men oavsett hur sakta man cyklar så tar 2000 höjdmeter på benen så jag kände mig rätt nöjd när vi för andra gången var uppe på toppen. Ett typiskt tillfälle då man inte ska tänka på vad som komma skall... inser allt mer vilken sjuhelvetes strapats vi ska ut på! 

"Hemma" i Imst blev det direkt till en restaurang för en sen lunch, hade vart ute över 4 timmar så hög tid att fylla på depåerna. Alltså detta livet- vakna, äta, cykla, äta, vila, äta, kanske ta en mycket lugn promenad, sova. Repeat. Hur underbart?? En dag till kör vi på detta upplägg, sen på lördag drar det igång med de sista förberedelserna inför 

racet. Då blir det infomässa, cykelinlämning och vi byter vår sköna hotellsäng mot en sovsal tillsammans med några 100 andra... det blir mysigt det ☺️

Upp, upp, upp

Får se om jag skriver lite mer om formkänslan och målsättning senare, nu ska jag sova