fredag 2 maj 2014

Kastade in handduken...

Jahapp. Det blev inget lopp. Efter att ha tagit vilopuls en massa gånger som varje gång visat på typ 10 slag över normalt och efter att ha känt efter en gång till så insåg att jag att jag är för sjuk för att springa en mara. Det hade inte blivit bra. Så jag kastade in handuken i sista stund. Och tyckte såååååå synd om mig själv. Det gör jag fortfarande.

Det känns inte motiverat att bli så himla besviken. Det är bara ett lopp! Men åh, det är så mycket som kommer med. Ni vet, man hade sett fram emot den där sköna känslan efteråt.. maten, poolen, bärsen, att flyga hemåt med trötta ben, att glida runt i Singapore och bara njuta av postloppkänslan… Åter igen, tack och lov för en förstående sambo såna här gånger. Han förstår faktiskt (mer än jag själv) att man blir sådär omotiverat besviken när sånt här händer. Och som han sa i morse när jag fick ett utbrott och slängde kuddar i väggen (inte datorn i alla fall den här gången): Man måste få grotta ner sig i självömkan, sen när man ledsnar på det så ser man framåt och inser att det kommer fler lopp och fina löprundor. Det är sant. Och snart har jag grottat klart.


Det blev i alla fall den där vandringen som plåster på såren. Det var fint, jättefint. Men nu hinner jag inte skriva mer om det för vi ska på en liten promenad med Fridolin!

6 kommentarer:

  1. trist men klokt beslut, tror jag! men nästa lopp.. då jäklar! kullamannen kunde kanske vara nåt för dig?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror kullamannen krockar med något annat jag tänkt springa. Sthlm Marathon kanske? Men det är ett lopp jag är grymt sugen på! Hur går det för dig och knodden då?

      Radera
    2. tack, det går ganska bra! vi börjar närma oss nåt slags rutin härhemma även om allt fortfarande är nytt och ovant. jättekul att läsa om era äventyr på resande fot, det verkar ju funka finfint med lilla Frida.

      Sthlm maraton är ju långt från backiga stigar men du kommer säkert klara det finfint också! heja!

      Radera
  2. Hélène i Tallkrogen6 maj 2014 kl. 12:54

    :( Surt. Bara att grotta på. Känner igen det där. Fast jag grottar inte - jag vältrar mig. ;) Men efter ett tag brukar jag tröttna eller surna till med ett "nä nu RÄCKER det!" och då vet man att man är tillbaka på banan igen! :) Kastar in Stockholms Brantaste som förslag om du är sugen på en vertikal tredjedelskilometer i hemvan miljö?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skönt att höra att det är fler som känner igen sig =) Jag har iaf grottat klart nu, det är lättare när väl loppet är över och man kikar framåt istället. Stockholm Brantaste hade jag lätt kört om det inte var för att jag är i Kolmården och springer samma dag. Ska du springa?

      Radera
    2. Åh Kolmården låter mycket trevligare! Ja, jag tänkte ta mig upp för Hammarbybacken. Och ned. Och sen upp och ned och upp igen! Men just "springa" vet jag inte riktigt om det blir... ;)

      Radera