Idag hade vi ytterligare en topp i sikte, Avalanche Peak på 1833 möh. Byn ligger på typ 730 så det skulle alltså innebära en stigning på 1100 höjdmeter och det skulle avverkas på 3,2km. Med andra ord väldigt likt den typ av lopp som går under namnet vertical kilometer och som är en egen kategori i Skyrunning-serien.
Tomas var först ut idag medan jag och Frida lekte och gjorde pannkskssmet till lunchen. Pannkakorna blev mest mos, iaf mina, men gott var det ändå och fin energi för att angripa berget. Jag ville se hur fort jag kunde ta mig upp och hade Tomas tid som referens, 59 min. Det började med mer klättring än löpning redan från start, och fortsatte på samma sätt tills det var typ 200 m kvar. Då blev det värre. Galet brant! Eller vad sägs om ca 20min/km? Med stumnande ben och pulsen i topp närmade jag mig sakta, sakta toppen, och när jag skymtade målet slängde jag en blick på klockan. Jag hade inga större förhoppningar egentligen att matcha Tomas men hoppades ligga honom i hasorna någorlunda. Så när jag insåg att vi skulle nå toppen på nästan exakt samma tid kändes det som en fet seger! Jag stoppade klockan på 58.29 :-)
Väl tillbaka i stugan började vi fundera på om jag inte skulle testa att tävla i den typen av lopp, att kravla uppför berg verkar ju vara lite min grej. Så nu har jag kollat runt lite vad som finns och velar som tusan om jag ska anmäla mig till något. Dolomiterna i juli vore inte fel.. Men så kommer man till det där med pengar , och semester, och barnvakt kanske? Dessutom känns det för lyxigt att efter den här resan dra iväg igen , om så bara för en helg.. Åh jag vet inte... Måste nog sova på saken.
En som sover gott just nu är iaf Frida, hon har fått en hel koffert med leksaker av paret vi hyr stugan av så hon har hållit igång hela kvällen :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar