Efter 43 minuters konstant klättrande (dock löpbart denna gång) nådde jag toppen. Utsikten var obefintlig, regnet och dimman inneslöt mig i ett litet vitt rum och jag kände mig rätt liten på berget.. Utan extra kläder och med bara vatten i ryggan var det dumt att dra ut på njutningen längre så jag vände om och sprang ner igen. Väl nere efter några felspringningar hittade jag Tomas och Frida torra och glada i en liten raststuga tillsammans med två inregnade jägare.
Snabbt klädbyte, underbart torrt ullunderställ, och så Tomas tur att besegra toppen. Sen in i bilen och hem igen , fortfarande 6 långa mil men nu med ett kaffestopp på chokladfabriken :-) mycket bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar